अध्याय ७४: अक्रोध–क्षमा–निवासनीति
Chapter 74: Non-anger, Forbearance, and the Ethics of Residence
भरस्व पुत्र दुष्यन्त मावमंस्था: शकुन्तलाम् | (सर्वेभ्यो हाड़मड्लेभ्य: साक्षादुत्पद्यते सुत: | आत्मा चैष सुतो नाम तथैव तव पौरव ।। आहित॑ हात्मना55त्मानं परिरक्ष इमं सुतम् अनन्यां स्वां प्रतीक्षस्व मावमंस्था: शकुन्तलाम् ।। स्त्रिय: पवित्रमतुलमेतद् दुष्यन्त धर्मत: । मासि मासि रजो ह्ासां दुष्कृतान्यपकर्षति ।।) रेतोधा: पुत्र उन्नयति नरदेव यमक्षयात्
vaiśampāyana uvāca |
bharasva putra duṣyanta māvamamsthāḥ śakuntalām |
(sarvebhyo hāḍamaḍlebhyaḥ sākṣād utpadyate sutaḥ |
ātmā caiṣa suto nāma tathaiva tava paurava ||
āhitaṃ hātmanā55tmānaṃ parirakṣa imaṃ sutam |
ananyāṃ svāṃ pratīkṣasva māvamamsthāḥ śakuntalām ||
striyaḥ pavitram atulam etad duṣyanta dharmataḥ |
māsi māsi rajo hy āsāṃ duṣkṛtāny apakarṣati ||)
retodhāḥ putra unnayati naradeva yamakṣayāt ||
Vaiśampāyana sprach: «O Sohn Duṣyantas, nimm dieses Kind an und verachte Śakuntalā nicht. Aus allen Gliedern der Eltern wird ein Sohn unmittelbar hervorgebracht; und dieser Sohn heißt das eigene Selbst eines Menschen—so auch bei dir, o Nachkomme Pūrus. Darum, da du dein eigenes Selbst in ihn gelegt hast, beschütze diesen Sohn. Harre deiner treuen Gemahlin; verachte Śakuntalā nicht. Nach dem Dharma besitzen Frauen eine unvergleichliche Reinheit: Monat um Monat trägt ihr Monatsfluss ihre Verfehlungen hinweg. Ein Sohn, Träger des Samens, hebt einen Mann—o König—fort aus dem unvergänglichen Bereich Yamas (des Todes)».
वैशम्पायन उवाच
A king must uphold dharma by acknowledging and protecting his offspring and by not dishonoring a woman; the son is treated as one’s own self and is portrayed as sustaining lineage and rescuing the father from mortality’s consequences.
In the Śakuntalā–Duṣyanta episode, an authoritative voice (reported by Vaiśampāyana) urges Duṣyanta to accept the child born of Śakuntalā, to protect him as his own self, and to refrain from contempt—framing the appeal in terms of dharma, lineage, and the salvific value of a son.