Draupadī-vivāha-vidhāna
The Ritual Formalization of Draupadī’s Marriage
भद्रें वो<स्तु निहित॑ यद् गुहायां विवर्धध्वं ज्वलना इवैधमाना: । मा वो विदु: पार्थिवा: केचिदेव यास्यावहे शिविरायैव तावत् ।। सोनुज्ञात: पाण्डवेनाव्ययश्री: प्रायाच्छीघ्रं बलदेवेन सार्थम्,“हमारे अन्तःकरणमें जो कल्याणकी भावना निहित है, वह आपको प्राप्त हो। आपलोग सदा प्रज्वलित अग्निकी भाँति बढ़ते रहें। अभी आपलोगोंको कोई भी राजा पहचान न सकें, इसलिये हमलोग भी अपने शिविरको ही लौट जायाँगे।” यों कहकर युधिष्ठिरकी आज्ञा ले अक्षय शोभासे सम्पन्न भगवान् श्रीकृष्ण बलदेवजीके साथ शीघ्र वहाँसे चल दिये
Vaiśampāyana uvāca: bhadraṃ vo 'stu nihitaṃ yad guhāyāṃ vivardhadhvaṃ jvalanā iva idhamānāḥ | mā vo viduḥ pārthivāḥ kecid eva yāsyāvahe śivirāyaiva tāvat || so 'nujñātaḥ pāṇḍavenāvyayaśrīḥ prāyāc chīghraṃ baladevena sārtham |
Vaiśampāyana sprach: „Möge die glückverheißende Absicht, die in euren Herzen verborgen liegt, zur Erfüllung gelangen. Möget ihr immer weiter an Kraft wachsen, lodernd wie ein wohlgenährtes Feuer. Kein König soll euch jetzt erkennen; darum werden auch wir lediglich in unser Lager zurückkehren.“ Nachdem er so gesprochen und Yudhiṣṭhiras Erlaubnis erhalten hatte, brach Śrī Kṛṣṇa—von unversiegbarer Herrlichkeit erfüllt—eilends zusammen mit Baladeva auf.
वैशम्पायन उवाच
The verse emphasizes prudent conduct aligned with dharma: nurture inner auspicious resolve, grow in strength like a fed fire, and maintain secrecy when circumstances demand it so that righteous aims are protected from hostile recognition.
Vaiśampāyana reports a benediction and strategic instruction: the group is urged to remain unrecognized by kings for the moment, and after receiving Yudhiṣṭhira’s permission, Kṛṣṇa—accompanied by Baladeva—returns swiftly to his camp.