Previous Verse
Next Verse

Shloka 57

अध्याय ८२ — व्यपोहनस्तवः (पापव्यपोहन-स्तोत्रम्)

शिवप्रणामसम्पन्ना व्यपोहन्तु मलं मम विद्याधरश् च विबुधो विद्याराशिर्विदां वरः

śivapraṇāmasampannā vyapohantu malaṃ mama vidyādharaś ca vibudho vidyārāśirvidāṃ varaḥ

Mögen die Verneigungen vor Śiva—aus sich selbst vollkommen—meine Unreinheit vertreiben. Möge auch der Vidyādhara, der göttliche Weise, die Schatzkammer heiligen Wissens, der Beste unter den Wissenden, meine Befleckung hinwegnehmen.

śivaŚiva (Pati, the Lord)
śiva:
praṇāmasalutation, reverent bow
praṇāma:
sampannāfully endowed/complete
sampannā:
vyapohantumay they remove, dispel
vyapohantu:
malamimpurity, defilement (mala—bond of ignorance)
malam:
mamamy
mama:
vidyādharaḥthe bearer/master of knowledge (a celestial knower)
vidyādharaḥ:
caand
ca:
vibudhaḥdivine wise one, enlightened being
vibudhaḥ:
vidyā-rāśiḥheap/treasury of knowledge
vidyā-rāśiḥ:
vidāmof the learned
vidām:
varaḥthe best, excellent.
varaḥ:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya; invoking auspiciousness and purification before/within the Śaiva discourse)