Previous Verse
Next Verse

Shloka 67

युगधर्मवर्णनम् — चतुर्युग, गुण, धर्मपाद, तथा वार्तोत्पत्ति

वाङ्मनःकर्मजैर् दुःखैर् निर्वेदो जायते ततः निर्वेदाज्जायते तेषां दुःखमोक्षविचारणा

vāṅmanaḥkarmajair duḥkhair nirvedo jāyate tataḥ nirvedājjāyate teṣāṃ duḥkhamokṣavicāraṇā

Aus den Leiden, die aus Rede, Geist und Tat entstehen, erwächst Überdruss und Loslösung (nirveda); und aus dieser Loslösung entsteht bei ihnen die Erwägung der Befreiung vom Schmerz.

vākspeech
vāk:
manaḥmind
manaḥ:
karmaaction/deed
karma:
-jairborn from/produced by
-jair:
duḥkhaiḥby sufferings
duḥkhaiḥ:
nirvedaḥdispassion/holy weariness (vairāgya)
nirvedaḥ:
jāyatearises/is born
jāyate:
tataḥthen/from that
tataḥ:
nirvedātfrom dispassion
nirvedāt:
teṣāmfor them (the aspirants/pāśus seeking release)
teṣām:
duḥkhasuffering
duḥkha:
mokṣaliberation/release
mokṣa:
vicāraṇāinquiry/discriminative contemplation (viveka)
vicāraṇā:

Suta Goswami (narrating the teaching sequence to the sages of Naimisharanya)