Kṛṣṇa Leads Kālayavana to Mucukunda; The Yavana Is Burned; Mucukunda’s Prayers and Boon of Bhakti
श्रीशुक उवाच तं विलोक्य विनिष्क्रान्तमुज्जिहानमिवोडुपम् । दर्शनीयतमं श्यामं पीतकौशेयवाससम् ॥ १ ॥ श्रीवत्सवक्षसं भ्राजत्कौस्तुभामुक्तकन्धरम् । पृथुदीर्घचतुर्बाहुं नवकञ्जारुणेक्षणम् ॥ २ ॥ नित्यप्रमुदितं श्रीमत्सुकपोलं शुचिस्मितम् । मुखारविन्दं बिभ्राणं स्फुरन्मकरकुण्डलम् ॥ ३ ॥ वासुदेवो ह्ययमिति पुमान् श्रीवत्सलाञ्छन: । चतुर्भुजोऽरविन्दाक्षो वनमाल्यतिसुन्दर: ॥ ४ ॥ लक्षणैर्नारदप्रोक्तैर्नान्यो भवितुमर्हति । निरायुधश्चलन् पद्भ्यां योत्स्येऽनेन निरायुध: ॥ ५ ॥ इति निश्चित्य यवन: प्राद्रवद् तं पराङ्मुखम् । अन्वधावज्जिघृक्षुस्तं दुरापमपि योगिनाम् ॥ ६ ॥
śrī-śuka uvāca taṁ vilokya viniṣkrāntam ujjihānam ivoḍupam darśanīyatamaṁ śyāmaṁ pīta-kauśeya-vāsasam
Śukadeva Gosvāmī sagte: Kālayavana sah den Herrn wie den aufgehenden Mond aus Mathurā herauskommen. Der Herr war wunderschön, mit dunkelblauer Haut, gelbem Seidengewand, dem Śrīvatsa-Zeichen und dem Kaustubha-Juwel. Da er dachte: 'Dies muss Vāsudeva sein, wie Nārada sagte', rannte er dem Herrn nach, den selbst große Yogis nicht erreichen können.
Although Kālayavana was seeing Lord Kṛṣṇa with his own eyes, he could not adequately appreciate the beautiful Lord. Thus instead of worshiping Kṛṣṇa, he attacked Him. Similarly, it is not uncommon for modern men to attack Kṛṣṇa in the name of philosophy, “law and order” and even religion.
This passage says the Yavana identified Vāsudeva by specific lakṣaṇas (marks) taught by Nārada—Śrīvatsa on the chest, four arms, lotus eyes, and divine ornaments—showing that Bhagavatam describes recognizable transcendental characteristics of the Lord.
Seeing Kṛṣṇa walking on foot and appearing unarmed, Kālayavana concluded he should match Him and fight unarmed, underestimating the Lord’s transcendental power.
It teaches humility: mere pursuit of power or control is insufficient; the Lord is truly attained through sincere devotion and grace, not by pride or force.