अध्याय १६९ — भीष्मस्य पाण्डवसेनाप्रशंसा तथा शिखण्डिविषये नियमः
Bhīṣma’s Appraisal of Pāṇḍava Forces and His Constraint Regarding Śikhaṇḍin
लब्धास्त्रश्चित्रयोधी च मनस्वी च दृढव्रत: । संस्मरन् वै परिकलेशं स्वपितुर्विक्रमिष्यति
labdhāstraś citrayodhī ca manasvī ca dṛḍhavrataḥ | saṃsmaran vai parikleśaṃ svapitur vikramiṣyati || mahābāhuḥ abhimanyuḥ ratha-yūthapatīnām api yūthapatiḥ | sa śatru-nāśako vīraḥ samarabhūmau arjuna-śrīkṛṣṇayor iva parākramī | sa astravidyāyāḥ vidhivat śikṣāṃ prāptaḥ | sa yuddhasya vicitrāḥ kalāḥ jānāti tathā dṛḍhatayā vratam pālayitā manasvī ca | sa pituḥ kleśaṃ smṛtvā avaśyaṃ parākramaṃ darśayiṣyati ||
ভীষ্ম বললেন—মহাবাহু অভিমন্যু অস্ত্রবিদ্যায় সম্পূর্ণ প্রশিক্ষিত, যুদ্ধের বিচিত্র কলায় পারদর্শী, মনস্বী ও দৃঢ়ব্রত। পিতার ভোগ করা ক্লেশ স্মরণ করলেই সে নিশ্চয়ই বীরত্ব প্রদর্শন করবে। সে রথ-যূথপতিদেরও যূথপতি, শত্রুনাশক বীর; রণক্ষেত্রে অর্জুন ও শ্রীকৃষ্ণের ন্যায় দুর্ধর্ষ। বিধিপূর্বক অস্ত্রশাস্ত্র শিখে সে যুদ্ধের সূক্ষ্ম কৌশল জানে; সংযমে স্থির ও দৃঢ়সংকল্প হয়ে পিতৃদুঃখ-স্মৃতিতে উদ্বুদ্ধ হয়ে সে সাহসে কখনও ব্যর্থ হবে না।
भीष्म उवाच
The verse highlights the ethical ideal of kṣatriya discipline: proper training, steadfast vows, and courageous action. It also shows how remembrance of a parent’s hardship can become a moral impetus for righteous exertion—valor grounded in duty and resolve rather than mere aggression.
In Bhīṣma’s assessment of the warriors, he praises Abhimanyu as a highly trained and inventive fighter, a commander among commanders. Bhīṣma predicts that Abhimanyu will fight with exceptional courage, especially when he recalls his father’s suffering, and compares his battlefield prowess to that of Arjuna and Kṛṣṇa.