Anuśāsana-parva Adhyāya 112: Dharma as the sole companion; karmic witnesses; rebirth sequences
Bṛhaspati–Yudhiṣṭhira Saṃvāda
तीर्थशौचमनर्थित्वमार्जवं सत्यमार्दवम् अहिंसा सर्वभूतानामानृशंस्यं दम: शम:
bhīṣma uvāca | tīrtha-śaucam anarthitvam ārjavaṁ satyam ārdavam | ahiṁsā sarva-bhūtānām ānṛśaṁsyaṁ damaḥ śamaḥ || kāmanā-yācanayor abhāvaḥ saralatā satyaṁ mṛdutā ahiṁsā samasta-prāṇiṣu krūratābhāvaḥ (dayā) indriya-saṁyamaḥ mano-nigrahaś ca—etāni eva asya mānasa-tīrthasya sevanena prāptāyāḥ pavitratāyāḥ lakṣaṇāni ||
কামনা ও যাচনার অভাব, সরলতা, সত্য, মৃদুতা, সকল প্রাণীর প্রতি অহিংসা, নিষ্ঠুরতার অভাব অর্থাৎ দয়া, ইন্দ্রিয়সংযম এবং মনোনিগ্রহ—এগুলিই মানস তীর্থের আশ্রয়ে লাভ হওয়া পবিত্রতার লক্ষণ।
भीष्म उवाच
True purification is primarily inner: integrity, truth, gentleness, non-violence, compassion, and disciplined senses and mind constitute the real ‘tīrtha’ (pilgrimage) and its fruit.
In Anuśāsana Parva, Bhīṣma instructs on dharma; here he reframes pilgrimage and ritual purity by emphasizing moral and psychological virtues as the defining signs of genuine sanctity.