ईश्वर उवाच । ततो गच्छेन्महादेवि क्षेत्रं वस्त्रापथं पुनः । यत्प्रभासस्य सर्वस्वं क्षेत्रं नाभिः प्रियं मम
īśvara uvāca | tato gacchenmahādevi kṣetraṃ vastrāpathaṃ punaḥ | yatprabhāsasya sarvasvaṃ kṣetraṃ nābhiḥ priyaṃ mama
ঈশ্বৰে ক’লে: “তেতিয়া, হে মহাদেৱী, পুনৰ বস্ৰাপথ নামৰ পবিত্ৰ ক্ষেত্ৰলৈ যোৱা উচিত—যি প্ৰভাসৰ সৰ্বস্ব, তাৰ হৃদয়, আৰু মোৰ নাভিৰ দৰে অতি প্ৰিয়।”
Īśvara (Śiva)
Tirtha: Vastrāpatha-kṣetra
Type: kshetra
Listener: Mahādevī (Pārvatī)
Scene: Śiva (Īśvara) addresses Devī with a guiding gesture toward a luminous map-like vision of Prabhāsa, with Vastrāpatha glowing at the center like a navel-lotus.
Pilgrimage is framed as moving toward the spiritual ‘center’—a kṣetra especially beloved to Śiva and therefore supremely meritorious.
Vastrāpatha Kṣetra, presented as the core sanctuary within the broader Prabhāsa region.
A direct instruction to go (gacchet) on pilgrimage to Vastrāpatha Kṣetra.