Anuśāsana-parva Adhyāya 112: Dharma as the sole companion; karmic witnesses; rebirth sequences
Bṛhaspati–Yudhiṣṭhira Saṃvāda
तीर्थशौचमनर्थित्वमार्जवं सत्यमार्दवम् अहिंसा सर्वभूतानामानृशंस्यं दम: शम:
bhīṣma uvāca | tīrtha-śaucam anarthitvam ārjavaṁ satyam ārdavam | ahiṁsā sarva-bhūtānām ānṛśaṁsyaṁ damaḥ śamaḥ || kāmanā-yācanayor abhāvaḥ saralatā satyaṁ mṛdutā ahiṁsā samasta-prāṇiṣu krūratābhāvaḥ (dayā) indriya-saṁyamaḥ mano-nigrahaś ca—etāni eva asya mānasa-tīrthasya sevanena prāptāyāḥ pavitratāyāḥ lakṣaṇāni ||
কামনা আৰু যাচনাৰ অভাৱ, সৰলতা, সত্য, মৃদুতা, সকলো প্ৰাণীৰ প্ৰতি অহিংসা, নিষ্ঠুৰতাৰ অভাৱ অৰ্থাৎ দয়া, ইন্দ্ৰিয়সংযম আৰু মনোনিগ্ৰহ—এইবোৰেই মানস তীৰ্থৰ আশ্ৰয়ে লাভ হোৱা পবিত্ৰতাৰ লক্ষণ।
भीष्म उवाच
True purification is primarily inner: integrity, truth, gentleness, non-violence, compassion, and disciplined senses and mind constitute the real ‘tīrtha’ (pilgrimage) and its fruit.
In Anuśāsana Parva, Bhīṣma instructs on dharma; here he reframes pilgrimage and ritual purity by emphasizing moral and psychological virtues as the defining signs of genuine sanctity.