ॐ सद्योजाताय नमः । ॐ वामदेवाय नमः । ॐ घोराय नमः । ॐ तत्पुरुषाय नमः । ॐ ईशानाय नमः । एवं वक्त्राणि संपूज्य गन्धपुष्पानुलेपनैः । वस्त्रैर्दीपैश्च नैवेद्यैस्ततोऽर्घं संप्रदापयेत् । मंत्रेणानेन संपूज्य मां ध्यात्वा मनसि स्थितम्
oṃ sadyojātāya namaḥ | oṃ vāmadevāya namaḥ | oṃ ghorāya namaḥ | oṃ tatpuruṣāya namaḥ | oṃ īśānāya namaḥ | evaṃ vaktrāṇi saṃpūjya gandhapuṣpānulepanaiḥ | vastrairdīpaiśca naivedyaistato'rghaṃ saṃpradāpayet | maṃtreṇānena saṃpūjya māṃ dhyātvā manasi sthitam
«أوم، سجودٌ لسَدْيُوجاتا؛ أوم، سجودٌ لفاماديفا؛ أوم، سجودٌ لغورا؛ أوم، سجودٌ لتَتْبُوروشا؛ أوم، سجودٌ لإيشانا». هكذا تُعبَد الوجوه الخمسة بالعطر والزهور والأدهان، ومعها الثياب والمصابيح وقرابين الطعام؛ ثم يُقدَّم الأَرْغْيَا على الوجه اللائق. وبعد العبادة بهذه المانترا، ليتأمّل المرء فيَّ، وأنا ثابتٌ في القلب.
Śiva (deduced from direct first-person ‘māṃ’ and Śaiva mantra context within Tīrthamāhātmya)
Type: temple
Scene: A five-faced Śiva (pañcavaktra) is worshipped with perfumes, flowers, unguents, cloth, lamps, and food; the devotee offers arghya and then sits in meditation, visualizing Śiva within the heart.
Śiva is worshipped as the five-faced Lord; outer offerings culminate in inner meditation where the deity is realized as present in the mind.
This verse is primarily a Śivarātri ritual instruction within the Nāgarakhaṇḍa Tīrthamāhātmya; the specific tīrtha is not named in the verse itself.
Perform pañcavaktra worship with perfumes, flowers, unguents, cloth, lamps, and naivedya, then offer arghya and meditate on Śiva.