Adhyātma–Adhibhūta–Adhidaivata Correspondences and the Triguṇa Lakṣaṇas (Śānti-parva 301)
अपां गुणांस्तथा पार्थ पार्थिवांश्व गुणानपि । सर्वाण्येव गुणैव्याप्य क्षेत्रज्ञेषु युधिष्ठिर
apāṁ guṇāṁs tathā pārtha pārthivāṁś ca guṇān api | sarvāṇy eva guṇair vyāpya kṣetrajñeṣu yudhiṣṭhira bharatanandana | dharmātmā rājā yudhiṣṭhira parabraḥma paramātmā sāttvika-rājasa-tāmasa-guṇān buddhi-mana-ākāśa-vāyu-tejo-jala-pṛthivī-eteṣāṁ sarva-guṇān anyāni ca sarva-vastūni svaguṇair vyāpya sarveṣu kṣetrajñeṣu tiṣṭhati prabho | yathā śiṣyaḥ svaguroḥ pṛṣṭhato gacchati tathā mana indriyāṇi ca śubhāśubha-karmāṇi ca jīvātmanaḥ pṛṣṭhato ’nugacchanti | yadā jīvātmā indriyāṇi prakṛtiṁ ca tyaktvā gacchati tadā nārāyaṇa-svarūpaṁ dvandva-rahitaṁ māyātītaṁ avināśinaṁ paramātmānaṁ prāpnoti ||
قال بهيشما: «يا ابن بريثا، يا يودهيشثيرا بهجة آل بهاراتا—إنّ البراهمان الأعلى، والذات العليا، بعد أن نفذ بصفاته صفاتَ الماء وصفاتَ الأرض، بل صفاتَ جميع الأشياء، يقيم في جميع “عارفي الحقل” (كلّ الأنفس المتجسدة). وكما يتبع التلميذُ معلّمَه، كذلك يتبع الذهنُ والحواسُّ والأعمالُ الحسنةُ والسيئةُ النفسَ الفردية. فإذا ارتحلت النفسُ، تاركةً حتى الحواسَّ والطبيعة، بلغتْ الذاتَ العليا غيرَ الفانية—التي حقيقتها نارايانا—متحرّرةً من الثنائيات ومتجاوزةً للوهم.»
भीष्म उवाच
The Supreme Self (Paramatma/Parabrahman) pervades all qualities and elements and dwells within all embodied knowers (kṣetrajñas). Liberation is described as the self’s departure beyond senses and prakṛti, culminating in attainment of the imperishable Narayana who is beyond dualities and māyā.
In Shanti Parva’s instruction section, Bhishma continues his philosophical counsel to King Yudhishthira, explaining how the Supreme pervades the cosmos and how mind, senses, and karmic residues accompany the individual self—until, through transcendence of prakṛti, the self reaches the Supreme.