The Six Dvīpas Beyond Jambūdvīpa and the Cosmic Boundary of Lokāloka
जम्बूद्वीपोऽयं यावत्प्रमाणविस्तारस्तावता क्षारोदधिना परिवेष्टितो यथा मेरुर्जम्ब्वाख्येन लवणोदधिरपि ततो द्विगुणविशालेन प्लक्षाख्येन परिक्षिप्तो यथा परिखा बाह्योपवनेन । प्लक्षो जम्बूप्रमाणो द्वीपाख्याकरो हिरण्मय उत्थितो यत्राग्निरुपास्ते सप्तजिह्वस्तस्याधिपति: प्रियव्रतात्मज इध्मजिह्व: स्वं द्वीपं सप्तवर्षाणि विभज्य सप्तवर्षनामभ्य आत्मजेभ्य आकलय्य स्वयमात्मयोगेनोपरराम ॥ २ ॥
jambūdvīpo ’yaṁ yāvat-pramāṇa-vistāras tāvatā kṣārodadhinā pariveṣṭito yathā merur jambv-ākhyena lavaṇodadhir api tato dvi-guṇa-viśālena plakṣākhyena parikṣipto yathā parikhā bāhyopavanena; plakṣo jambū-pramāṇo dvīpākhyākaro hiraṇmaya utthito yatrāgnir upāste sapta-jihvas tasyādhipatiḥ priyavratātmaja idhmajihvaḥ svaṁ dvīpaṁ sapta-varṣāṇi vibhajya sapta-varṣa-nāmabhya ātmajebhya ākalayya svayam ātma-yogenopararāma.
إن جمبودويبا محاطةٌ بمحيطٍ من الماء المالح (كشارودهي) بعرضٍ يساوي عرض جمبودويبا. ثم إن ذلك المحيط المالح مُحاطٌ بجزيرة تُدعى بلاكشادفيبا، وهي أوسع منه بمرتين، كخندق حصنٍ تحيط به من الخارج غابةٌ كأنها بستان. وبلاكشادفيبا مساويةٌ لجمبودويبا في القياس؛ وفيها شجرة بلاكشا لامعة كأنها ذهب، وعند أصلها تُعبد نارٌ ذات سبعة ألسنة. وكان حاكم تلك الجزيرة إِدهماجيهوا، ابن المهاراجا بريه ورتا. فقسّم جزيرته إلى سبعة أقاليم (فرشا)، وسمّى الأقاليم بأسماء أبنائه السبعة، ووزّعها عليهم، ثم اعتزل بسلوك اليوغا الباطنية وتفرّغ لخدمة الرب تعبّدًا (بهكتي).
In Canto 5, Chapter 20, the Bhagavatam explains that Jambūdvīpa is surrounded by a salt ocean of equal breadth, and beyond it lies Plakṣa-dvīpa, which is twice as expansive and golden in appearance.
The verse identifies the fire-god as “Saptajihva,” meaning “seven-tongued,” describing Agni’s seven flames/tongues as he is worshiped on Plakṣa-dvīpa.
After responsibly delegating duties, Idhmajihva withdraws through ātma-yoga, teaching that leadership should culminate in detachment and inner spiritual practice rather than lifelong attachment to power.