Adhyāya 290: Sāṃkhya-vidhi, Deha-doṣa, Guṇa-vicāra, and Mokṣa-gati
Bhīṣma–Yudhiṣṭhira Dialogue
तात! संसार-सागरमें डूबते हुए मनुष्यका पुण्यकर्म कभी-कभी तबतक स्थिर-जैसा रहता है जबतक कि दुःखसे उसका छुटकारा नहीं हो जाता। तदनन्तर दुःखका भोग समाप्त कर लेनेपर जीव अपने पुण्य कर्मके फलका उपभोग आरम्भ करता है। जब पुण्यका भी क्षय हो जाता है तब फिर वह पापका फल भोगता है। नरेश्वर! इस बातको तुम अच्छी तरह समझ लो ।। दम: क्षमा धृतिस्तेज: संतोष: सत्यवादिता । ह्वीरहिंसा5व्यसनिता दाक्ष्यं चेति सुखावहा:
tāta! saṃsāra-sāgare dūbate huye manuṣyasya puṇya-karma kadācid yāvat duḥkhāt tasya mucyate tāvat sthira-iva tiṣṭhati. tad-anantaram duḥkha-bhogaṃ samāpayitvā jīvaḥ sva-puṇya-karmaphalasya upabhogam ārabhate. yadā puṇyasya api kṣayaḥ bhavati tadā punaḥ sa pāpasya phalaṃ bhuṅkte. nareśvara! etad bhavān samyag avagacchatu. damaḥ kṣamā dhṛtis tejaḥ santoṣaḥ satyavāditā, hrīr ahiṃsā avyasanitā dākṣyaṃ ceti sukhāvahāḥ.
帕罗沙罗说道:“孩子啊,对于沉没在轮回之海(saṃsāra)中的人,他所积的福德有时仿佛被保留着,直到他从受苦的经历中得以解脱。其后,当那苦的重担已尽,众生便开始享受善业之果;而当福德亦耗尽时,又再受罪业之报。大王啊,当明白此理。克制诸根、宽恕、坚忍、内在光明、知足、诚实、惭愧、阿希ṃ萨(不害)、远离成瘾恶习,以及善巧能干——皆为致乐之因。”
पराशर उवाच
Karmic results unfold in an order: suffering may be endured first while merit remains latent; after suffering is exhausted, merit yields pleasant results; when merit is depleted, sinful results arise again. Happiness is supported by specific virtues such as self-restraint, forgiveness, truthfulness, modesty, non-violence, freedom from addictions, and competence.
In Śānti Parva’s instructional setting, the sage Parāśara addresses a king, explaining how beings experience the fruits of past actions across time and emphasizing a practical list of virtues that lead to well-being.