Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
अजं पुराणमजरं सनातन यदिन्द्रियेरुपलभेत निश्चलै: । अणोरणीयो महतो महत्तरं तदात्मना पश्यति मुक्तमात्मवान्
ajaṁ purāṇam ajaraṁ sanātanaṁ yad indriyaiḥ upalabheta niścalaiḥ | aṇor aṇīyo mahato mahattaraṁ tad ātmanā paśyati muktam ātmavān | sattva-saṁsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yogake ye kāma-krodha-lobha-bhayaṁ pañcamaṁ svapnam—ime pañca doṣāḥ—tān pūrṇatayā ucchindhyāt | teṣu krodhaṁ śamena jayet, kāmaṁ saṅkalpa-tyāgena parājayet; tathā dhīraḥ sattva-guṇa-sevanena nidrāyā ucchedaṁ karoti | yaḥ sva-manaḥ vaśaṁ nītaḥ sa eva yogī niścalena manasā buddhyā indriyaiś ca yasyopalabdhiḥ, taṁ ajanmānaṁ purātanam ajaram sanātanaṁ nitya-muktaṁ aṇor api aṇīyāṁsaṁ mahato 'pi mahāntaṁ paramātmānam ātmanā anubhavati ||
毗耶娑说:能自制的瑜伽行者,使心、慧与诸根安住不动,便在自身之内证得至上我——无生、古老、不坏、常住、恒常解脱——比至微更微,比至大更大。因此,智者当尽断瑜伽所说五过:欲、嗔、贪、惧,以及睡眠/迷梦。以śama(奢摩:摄心寂静)降伏嗔怒;以舍离saṅkalpa(僵执之意志、强迫性的执念)战胜欲望。由修养萨埵,坚毅者得以遣除昏睡;既已调伏其心,便以自我亲证至上者。
व्यास उवाच
Liberation is gained through steady mind, intellect, and senses, enabling direct realization of the unborn, eternal Supreme Self. Practically, the aspirant must eradicate five yogic defects—desire, anger, greed, fear, and sleep/torpor—by calm restraint (for anger), renunciation of binding resolve (for desire), and cultivation of sattva (to dispel sleep and dullness).
In the Śānti Parva’s mokṣa-oriented instruction, Vyāsa delivers a teaching on yogic discipline: he describes the nature of the Supreme Self and then prescribes ethical-psychological practices for the seeker—conquering inner enemies and cultivating sattva—so that realization becomes possible.