Bhīṣma–Karṇa Saṃvāda on the Śaraśayyā (भीष्म–कर्ण संवादः शरशय्यायाम्)
हतैर्गजपदात्योघैवजिभिश्न निषूदितै: । रथैश्व बहुधा भग्नै: समास्तीर्यत मेदिनी
hatair gajapadātyoghair vajibhiś ca niṣūditaiḥ | rathaiś ca bahudhā bhagnaiḥ samāstīryata medinī || ekaikaṃ tribhir ānarccat kaḍukabarhiṇavājitaiḥ | tataḥ suśarmāṇaṃ ca kṛpācāryaṃ ca trīṇi-trīṇi śaraiḥ vivyādha | rājendra! punaḥ samarāṅgaṇe prāgjyotiṣanareśaṃ bhagadattaṃ sindhurājaṃ jayadrathaṃ citrasenaṃ vikarṇaṃ kṛtavarmāṇaṃ durmiṣaṇaṃ tathā mahārathī vindānuvindau—eteṣāṃ pratyekaṃ gṛdhrapakṣayuktaiḥ trīṇi-trīṇi śaraiḥ viśeṣapīḍāṃ cakāra | tatra hatair gajaiḥ padātibhiḥ aśvaiś ca bhagnaiś ca bahubhir rathaiḥ pṛthivī ācchāditābhavat ||
三阇耶说道:大地被尸骸铺满——战象与成群步卒、被斩落的战马,以及以种种方式破碎的战车,遍地狼藉。随后,他逐一以三支箭射中众人——箭羽如秃鹫之翼——又以三箭各自贯穿苏舍摩与克利帕阿阇梨。至高的君王啊,他在战场上再以三箭一人,令普拉格久提沙之王婆伽达多、信度之主阇耶陀罗他、奇多罗塞那、毗迦尔那、克利多伐摩、杜尔弥沙那,以及大车战士温达与阿奴温达,皆受剧痛。于是,战场之地几乎被战争的残骸与人兽之躯所遮蔽。
संजय उवाच
The verse highlights the grim consequence of war: even when fought under kshatriya codes, the battlefield quickly becomes a landscape of ruin. It implicitly urges reflection on dharma—valor and skill do not erase the moral weight of widespread destruction.
Sanjaya describes the battlefield littered with dead elephants, soldiers, horses, and broken chariots. A warrior (implied from context) shoots three arrows at a time, piercing Susharma and Kripa, and then similarly striking Bhagadatta, Jayadratha, Chitrasena, Vikarna, Kritavarma, Durmishana, and the brothers Vinda and Anuvinda.