राजन विद्वान् भवान् दान्तः सत्यसंधो जितेन्द्रिय: । नैवंविधा: प्रमुहान्ते नरा: कस्याज्चिदापदि,इन्द्रेण निषधान प्राप्य गिरिप्रस्थाश्रमे तदा । छन्नेनोष्य कृतं कर्म द्विषतां च विनिग्रहे
rājan vidvān bhavān dāntaḥ satyasaṃdho jitendriyaḥ | naivaṃvidhāḥ pramuhyante narāḥ kasyāścid āpadi | indreṇa niṣadhān prāpya giriprasthāśrame tadā | channenoṣya kṛtaṃ karma dviṣatāṃ ca vinigrahe ||
Sinabi ni Vaiśaṃpāyana: “O Hari, ikaw ay marunong, mapagpigil sa sarili, matatag sa katotohanan, at may pagpipigil sa mga pandama. Ang mga taong ganyan ay hindi nawawalan ng linaw ng isip sa anumang kapahamakan. Nang marating mo ang Niṣadha sa patnubay ni Indra, nanatili kang nakatago sa ermitanyo sa Giriprastha at isinagawa ang gawain—ang pasukuin ang mga kaaway.”
वैशम्पायन उवाच
The verse praises the ethical steadiness of a disciplined person: one who is learned, truthful, and sense-controlled does not become confused in crisis. Inner mastery is presented as the foundation for right action even under pressure.
Vaiśaṃpāyana addresses the king, commending his virtues and noting that, guided by Indra, he reached Niṣadha and stayed hidden at the Giriprastha hermitage, where he executed a planned action aimed at restraining hostile forces.