अध्याय १९० — वामदेव-वाम्य-वृत्तान्तः
The Vāmadeva Horses Episode and the Ethics of Promise
अहं त्रिवर्त्मा विश्वात्मा सर्वतोकसुखावह:,मैं तीनों लोकोंमें व्याप्त, सम्पूर्ण विश्वका आत्मा, सब लोगोंको सुख पहुँचानेवाला, सबकी उत्पत्तिका कारण, सर्वव्यापी, अनन्त, इन्द्रियोंका नियन्ता और महान् विक्रमशाली हूँ। ब्रह्म! यह जो सम्पूर्ण भूतोंका संहार करनेवाला और सबको उद्योगशील बनानेवाला अव्यक्त कालचक्र है, इसका संचालन केवल मैं ही करता हूँ। मुनिश्रेष्ठ! इस प्रकार मेरा स्वरूपभूत आत्मा ही सर्वत्र सब प्राणियोंके भीतर भलीभाँति स्थित है। विप्रवर! इतनेपर भी मुझे कोई जानता नहीं है
ahaṃ trivartmā viśvātmā sarvalokasukhāvahaḥ | sarvotpattikāraṇaḥ sarvagato 'nanta indriyaniyantā mahāvikramaśālī ca | brahman etat sarvabhūtasaṃhārakaraṃ sarvānudyogakaraṃ cāvyaktaṃ kālacakraṃ mayāivaikaṃ pravartyate | muniśreṣṭha evaṃ mama svarūpabhūta ātmā sarvatra sarvaprāṇināṃ hṛdi suṣṭhu pratiṣṭhitaḥ | vipravara tathāpi māṃ kaścin na vijānāti ||
Wika ng Diyos: “Ako ang tatluhang landas, ang Sarili ng sansinukob, at ang tagapaghatid ng kagalingan sa lahat ng daigdig. Ako ang sanhi ng lahat ng paglitaw—sumasaklaw sa lahat, walang hanggan, tagapamahala ng mga pandama, at makapangyarihan. O Brahman, ang di-nahahalatang gulong ng Panahon, na nagdadala ng pagkalipol sa lahat ng nilalang at nagtutulak sa lahat tungo sa pagkilos, ay Ako lamang ang nagpapagalaw. O pinakadakila sa mga pantas, kaya ang aking sariling diwa ay nananahan sa lahat ng dako, matatag na nakalagay sa puso ng bawat may-buhay. Gayunman, O pinakadakila sa mga Brahman, walang sinumang tunay na nakakakilala sa Akin.”
देव उवाच
The verse teaches that the supreme Deity is both transcendent and immanent: the inner Self present in all beings, the controller of senses and the cosmic cause, who alone turns the unmanifest Wheel of Time that drives creation, activity, and destruction—yet remains unrecognized by most due to ignorance.
A Deity addresses a Brahmin sage, revealing His cosmic identity and function: He pervades the worlds, sustains welfare, and governs the hidden mechanism of Time that impels beings and ends them. He then states the paradox that although He dwells within every heart, people still fail to truly know Him.