Kirmīra-rākṣasa-saṃgamaḥ (Encounter and Slaying of Kirmīra) | किर्मीरेण सह भीमसेनसमागमः
अतिष्ठस्त्वमथैकेन पादेन नियमस्थित: । लोवप्रवृत्तिहेतुस्त्वमिति व्यासो ममाब्रवीत्,गोविन्द! आप पुण्यात्मा पुरुषोंके निवासयोग्य प्रभासतीर्थमें जाकर लोगोंको तपमें प्रवृत्त करनेके लिये शौच-संतोषादि नियमोंमें स्थित हो महातेजस्वी स्वरूपसे एक सहस्र दिव्य वर्षोतक एक ही पैरसे खड़े रहे। ये सब बातें मुझसे श्रीव्यासजीने बतायी हैं
atiṣṭhas tvam athaikena pādena niyama-sthitaḥ | loka-pravṛtti-hetus tvam iti vyāso mamābravīt, govinda | āpa puṇyātmā puruṣoṁ-ke nivāsa-yogya prabhāsatīrtha-meṁ jākar logoṁ-ko tap-meṁ pravṛtta karane-ke liye śauca-santoṣādi niyamoṁ-meṁ sthita ho mahā-tejasvī svarūp-se eka-sahasra divya-varṣotaka eka hī pair-se khaḍe rahe | ye sab bāteṁ mujhse śrī-vyāsajī-ne batāyī haiṁ
Sinabi ni Arjuna: “Tumindig ka sa iisang paa, matatag sa pagpipigil-sa-sarili. Sinabi sa akin ni Vyāsa, ‘Ikaw ang sanhi na nagpapakilos sa mga tao tungo sa matuwid na disiplina, O Govinda.’” Nang magtungo ka sa banal na tirtha ng Prabhāsa, na angkop tirhan ng mga mararangal, nanatili kang matibay sa mga panatang gaya ng kalinisan at kasiyahan sa sapat, at tumindig sa iisang paa sa iyong maningning na anyo sa loob ng isang libong banal na taon—upang udyukan ang mga tao sa tapas. Ang lahat ng ito ay isinalaysay sa akin ni Vyāsa.
अजुन उवाच
Exemplary self-discipline (niyama) and austerity (tapas) are presented as ethical catalysts: a great person’s steadfast practice—purity, contentment, and restraint—can inspire society toward dharmic conduct.
Arjuna addresses Krishna (Govinda) and recounts what Vyasa told him: Krishna once went to Prabhasa-tirtha and performed a prolonged, radiant austerity—standing on one foot for a thousand divine years—to encourage people to take up disciplined spiritual practice.