Udyoga-parva Adhyāya 71 — Kṣatra-dharma Counsel, Public Legitimacy, and Mobilization
ऑपन--माजल बछ। अफ<-जआकऋज (भगवदयानपर्व) द्विसप्ततितमो< ध्याय: युधिष्ठटिरका बरस ष्णसे अपना अभिप्राय निवेदन करना
vaiśampāyana uvāca |
sañjaye pratiyāte tu dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ |
arjunaṃ bhīmasenaṃ ca mādrīputrau ca bhārata |
virāṭa-drupadau caiva kekayānāṃ mahārathān ||
abravīd upasaṅgamya śaṅkha-cakra-gadādharam |
abhiyācāmahe gatvā prayātuṃ kuru-saṃsadam ||
yathā bhīṣmeṇa droṇena bāhlīkena ca dhīmatā |
anyaiś ca kurubhiḥ sārdhaṃ na yudhyemahi saṃyuge ||
eṣa naḥ prathamaḥ kalpa etan naḥ śreya uttamam |
evam uktāḥ sumanasas te 'bhijagmur janārdanam ||
pāṇḍavaiḥ saha rājāno marutvantam ivāmarāḥ |
tadā ca duḥsahāḥ sarve sadasyās te nararṣabhāḥ ||
janārdanaṃ samāsādya kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ |
abhāṣata dāśārham ṛṣabhaṃ sarva-sātvatām ||
Sinabi ni Vaiśampāyana: Nang makaalis na si Sañjaya, si Haring Yudhiṣṭhira, matatag sa dharma, ay lumapit kina Arjuna at Bhīmasena, sa dalawang anak ni Mādrī (Nakula at Sahadeva), at gayundin kina Virāṭa, Drupada, at sa mga dakilang mandirigmang karwaheng-pandigma ng Kekaya. Paglapit kay Janārdana—si Śrī Kṛṣṇa na may tangan na kabibe, diskos, at pamalo—ay sinabi niya: “Halikayo at taimtim nating pakiusapan siyang magtungo sa kapulungan ng mga Kuru. Doon nawa’y magsikap siya upang hindi na natin kailangang makipagdigma sa larangan laban kina Bhīṣma, Droṇa, sa marunong na Bāhlīka, at sa iba pang mga Kuru. Ito ang una nating pasiya; ito ang pinakamataas nating kabutihan.” Sa gayong pananalita, sila’y lumakad na may galak sa puso patungo kay Janārdana. Ang mga haring iyon at mga pangunahing lalaki, na di-matiis ng mga kaaway, ay sumama sa mga Pāṇḍava kay Kṛṣṇa gaya ng paglapit ng mga diyos kay Indra. Pagdating kay Janārdana, si Yudhiṣṭhira na anak ni Kuntī ay nagsalita kay Dāśārha Kṛṣṇa, ang pinakadakila sa lahat ng Sātvata.
वैशम्पायन उवाच
Even when conflict seems inevitable, the dharmic first step is to exhaust peaceful and ethical means—especially to avoid fighting revered elders and one’s own kin. Yudhiṣṭhira frames peace not as weakness but as the ‘highest good’ (śreya uttamam), and seeks Kṛṣṇa’s moral authority and diplomatic skill to pursue it.
After Sañjaya departs, Yudhiṣṭhira gathers the Pāṇḍava brothers and allied kings (Virāṭa, Drupada, Kekayas) and proposes approaching Kṛṣṇa to request that he go to the Kuru court as an envoy. Their aim is to prevent a war in which they would have to fight Bhīṣma, Droṇa, Bāhlīka, and other Kurus. They then go together to Kṛṣṇa, and Yudhiṣṭhira begins addressing him.