Udyoga-parva Adhyāya 47 — Arjuna’s Deterrent Declaration
Sañjaya’s Report
ह्वीनिषेवो निपुण: सत्यवादी महाबल: सर्वधर्मोपपन्न: । गान्धारिमार्च्छ॑स्तुमुले क्षिप्रकारी क्षेप्ता जनान् सहदेवस्तरस्वी
sañjaya uvāca | hrī-niṣevo nipuṇaḥ satyavādī mahābalaḥ sarva-dharmopapannaḥ | gāndhārim ārcchastumule kṣiprakārī kṣeptā janān sahadevas tarasvī ||
Sinabi ni Sañjaya: Si Sahadeva—mahinhin, bihasa, tapat sa katotohanan, makapangyarihan, at puspos ng lahat ng kabutihan—mabilis kumilos at mabagsik sumalakay, ay sa gitna ng mabangis na labanan ay susugod sa Gandhāran (Śakuni) at, sa paghagis ng kanyang mga palaso, dudurog sa hanay ng kaaway. At kapag nakita ni Duryodhana ang limang anak ni Draupadī—nakapangingilabot na parang mga ahas na may kamandag—na sumasalakay sa digmaang-karwahe na may dalubhasang sandata, mapait niyang pagsisisihan ang kahangalan ng pagpasiklab sa digmaang ito.
संजय उवाच
The passage frames martial prowess within dharma: true strength is paired with truthfulness, modest restraint, and comprehensive virtue. It also warns that initiating unjust conflict leads to inevitable remorse when the consequences—embodied by righteous, capable opponents—unfold.
Sanjaya foretells battlefield events: Sahadeva, swift and forceful, will surge against the Gandhāran leader (Śakuni) and devastate enemy troops. Seeing the ferocity and skill of Draupadī’s five sons in chariot warfare, Duryodhana will realize too late the grave mistake of provoking war.