Divodāsa–Mādhavī Saṃvāda: Pratardana-janma and Kanyā-niryātana (दिवोदास–माधवी संवादः / प्रतर्दन-जननम् / कन्या-निर्यातनम्)
इति श्रीमहाभारते उद्योगपर्वणि भगवद्यानपर्वणि गालवचरिते षोडशाधिकशततमो<ध्याय:
iti śrīmahābhārate udyogaparvaṇi bhagavadyānaparvaṇi gālavacarite ṣoḍaśādhikaśatatamo 'dhyāyaḥ
Sa ganito nagwawakas ang ika-116 na kabanata ng Udyoga Parva ng Śrī Mahābhārata, sa bahaging tinatawag na “Bhagavad-yāna” (ang misyon ng Panginoon), at lalo na sa salaysay tungkol kay Gālava. Ang pangwakas na kolofon na ito’y hudyat ng pagkapuno ng yunit ng kuwento ng kabanata at inilalagay ito sa mas malawak na landas ng katarungang-asal: diplomasya, tungkulin (dharma), at pagsisikap na hadlangan ang digmaan sa pamamagitan ng matuwid na payo at gawa.
नारद उवाच
This line is a colophon rather than a doctrinal verse; its ‘teaching’ is structural: it situates the chapter within the Mahābhārata’s ethical narrative of rightful effort (udyoga) and the attempt to resolve conflict through dharmic counsel and diplomacy before resorting to war.
The verse marks the formal end of the chapter, identifying it as part of the Bhagavad-yāna section and the Gālava episode. It functions as an editorial closure, signaling that the preceding narrative unit has concluded.