दुर्व्याह्वताच्छड्कमानो दुष्कृताद् दुरधिषछितात् | दुरासिताद् दुर्वजितादिल्धितादड्रचेष्टितात्,मुँहसे कोई बुरी बात न निकल जाय, कोई बुरा काम न बन जाय, खड़ा होते, किसी आसनपर बैठते, चलते, संकेत करते तथा किसी अंगके द्वारा कोई चेष्टा करते समय असभ्यता अथवा बेअदबी न हो जाय, इसके लिये सदा सतर्क रहना चाहिये
durvyāhṛtāc chaḍkamāno duṣkṛtād duradhiṣṭhitāt | durāsitād durvajitād īḍhitād duṣceṣṭitāt ||
Wika ni Bhīṣma: Dapat laging maging mapagbantay upang walang salitang di-nararapat ang makawala sa bibig at walang masamang gawa ang maganap—upang sa pagtayo, pag-upo sa luklukan, paglakad, pagbigay ng hudyat, o paggalaw ng alinmang bahagi ng katawan, ay walang paglabag sa kagandahang-asal o kawalang-galang. Ang ganitong walang patid na pagbabantay sa sarili ang pananggalang ng matuwid na asal.
भीष्म उवाच
Constant vigilance over speech and bodily behavior is essential to dharma: one must prevent rude words, wrongful deeds, and even subtle discourtesies in posture, movement, and gestures.
In the Śānti Parva’s instruction on righteous living, Bhīṣma continues advising on practical ethics—how a person should regulate everyday conduct so that disrespect or impropriety does not arise through speech or bodily actions.