यज्वा दानपति: क्षान्तो वृत्ते च परमे स्थित: । सत्यवागनसूयुश्च शीलवाजन्नियतेन्द्रिय:
yajvā dānapatiḥ kṣānto vṛtte ca parame sthitaḥ | satyavāg anasūyuś ca śīlavān niyatendriyaḥ ||
Wika ng brāhmaṇa: “Siya’y yaong nagsagawa ng mga handog na sakripisyo (yajña) ayon sa batas, pangunahing tagapagkaloob ng mga kaloob, matiisin at mapagpatawad, at matatag na nakatindig sa pinakamataas na pamantayan ng wastong asal. Nagsasalita siya ng katotohanan, malaya sa paghahanap ng mali at inggit, may mabuting pagkatao, at mahigpit na pinipigil ang mga pandama.”
ब्राह्मण उवाच
The verse presents an ethical ideal: true excellence is marked by sacrificial responsibility, generosity, patience, adherence to the highest conduct, truthful speech, freedom from envious fault-finding, good character, and disciplined senses.
A brāhmaṇa speaker is describing (or praising) a model person by listing defining virtues—framing dharma not as theory but as recognizable qualities embodied in conduct and speech.