Atithi-prāpti and the Brāhmaṇa’s Deliberation on Triadic Dharma (अतिथिप्राप्तिः धर्मत्रयविचारश्च)
ते सहस्रार्चिषं देवं प्रविशन्तीह शुश्रुम । ब्रह्म! परंतु आपने मोक्षको परम शान्ति एवं परम सुखस्वरूप बताया है। जो मुक्त होते हैं, वे पुण्य और पापसे रहित हो सहस्रों किरणोंसे प्रकाशित होनेवाले भगवान् नारायणदेवमें प्रवेश करते हैं, यह बात मैंने सुन रखी है,ततस्तिष्ये5थ सम्प्राप्ते युगे कलिपुरस्कृते । एकपादस्थितो धर्मो यत्र तत्र भविष्यति “तदनन्तर पुष्य नक्षत्रमें कलियुगका पदार्पण होगा। उस समय यत्र-तत्र धर्मका एक चरण ही शेष रह जायगा”
te sahasrārciṣaṃ devaṃ praviśantīha śuśruma | brahma! paraṃ tu āpne mokṣaṃ paramaśāntiṃ evaṃ parama-sukha-svarūpaṃ vaktum ārabdhavān asi | ye muktāḥ, te puṇya-pāpa-rahitāḥ sahasra-kiraṇaiḥ prakāśamāne bhagavati nārāyaṇe deve praviśanti—iti mayā śrutam | tataḥ tiṣye ’tha samprāpte yuge kali-puraskṛte | ekapāda-sthito dharmo yatra tatra bhaviṣyati ||
Sinabi ni Janamejaya: “Narinig namin na ang mga napalaya ay pumapasok sa banal na Panginoon na nagliliyab na wari’y sanlibong apoy. O Brahman! Inilarawan mo ang mokṣa bilang katahimikang pinakamataas at mismong anyo ng sukdulang ligaya. Narinig ko rin na yaong mga naging malaya—nalinis sa kapwa kabutihan at kasalanan—ay nakikiisa sa maningning na Panginoong Nārāyaṇa, na kumikislap sa di-mabilang na sinag. At pagkaraan, kapag nagsimula ang Kali-yuga sa ilalim ng bituing Puṣya (Tiṣya), ang Dharma ay mananatiling nakatayo sa iisang paa, lumilitaw lamang dito at doon.”
जनमेजय उवाच
Liberation is portrayed as supreme peace and bliss, where the liberated transcend both merit and sin and enter/merge into the radiant Lord Nārāyaṇa; in contrast, the onset of Kali Yuga is marked by a drastic decline of Dharma, which survives only in a diminished, sporadic form.
Janamejaya addresses a Brahmanical sage, recalling what he has heard about the destiny of the liberated (entry into the thousand-rayed Lord) and then shifts to a prophetic note about the coming of Kali Yuga under the Puṣya (Tiṣya) asterism, when righteousness will largely wane.