Adhyāya 249 — Mṛtyu-prādurbhāvaḥ (The Manifestation of Death) / Restraint of Tejas and Ordered Saṃhāra
तत् प्रीतियुक्तेन गुणान्वितेन पुत्रेण सत्पुत्र दमान्वितेन । पृष्टो हि सम्प्रीतमना यथार्थ ब्रूयात् सुतस्येह यदुक्तमेतत्
tat prīti-yuktena guṇānvitena putreṇa satputra damānvitena | pṛṣṭo hi samprīta-manā yathārthaṁ brūyāt sutasyeha yad uktam etat || satputra śukadeva! prīti-yuktaḥ guṇavān tathendriya-saṁyamī putra yadi praśna kare to pitā santuṣṭa-citta hokar us jijñāsu putra-ke samīpa yathārtha-rūpa-se is jñāna-kā upadeś kare, jo kuch maine tumhāre nikaṭ kahā hai ||
Sinabi ni Vyāsa: Kapag ang isang karapat-dapat na anak—mapagmahal, may mga birtud, at sanay sa pagpipigil-sa-sarili—ay nagtatanong, ang ama, na may galak sa puso, ay dapat magsalita sa anak na iyon nang tapat at ayon sa tunay na kalagayan, at ipamana ang mismong kaalamang sinabi rito. O marangal na anak na si Śukadeva! Kung ang gayong mapagmahal, mabuting-asal, at mapagpigil na anak ay magtanong, ang ama ay dapat, na may panatag na loob, ituro ang aral na ito nang eksakto kung ano ito.
व्यास उवाच
A father (or elder teacher) should impart knowledge truthfully and without distortion when questioned by a worthy, affectionate, virtuous, and self-controlled son; the student’s character and sincerity make him fit to receive instruction.
Vyāsa addresses Śukadeva, describing the proper circumstance for transmitting higher knowledge: when a disciplined and virtuous son asks with genuine curiosity, the father, pleased, should teach him exactly what has been taught here.