Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
सत्त्वसंसेवनाद धीरो निद्रामुच्छेत्तुमरहति । विद्वानोंने योगके जो काम
sattvasaṃsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yoge ye kāma-krodha-lobha-bhayaṃ pañcamaṃ svapnam iti pañca doṣān āhuḥ, tān sarvathā samucchedayet | teṣu krodhaṃ śamena (manonigrahena) jayet, kāmaṃ saṅkalpatyāgena parājayet; tathā dhīraḥ sattvaguṇasaṃsevanena nidrām ucchettum arhati |
Wika ni Vyāsa: Sa paglinang ng sattva, ang taong matatag ay nagiging may kakayahang putulin ang pagtulog. Ang mga pantas, sa pagsasalita tungkol sa yoga, ay naghayag ng limang kapintasan—pagnanasa, galit, kasakiman, takot, at bilang ikalima, pagtulog/panaginip. Dapat itong bunutin nang lubos. Sa mga ito, ang galit ay daigin sa payapang pagpipigil sa sarili; ang pagnanasa ay talunin sa pagtalikod sa mapilit na pasya at sa udyok ng pagnanasa; gayundin, sa pagsasanay ng sattva, ang matibay ang loob ay makalalampas sa pagtulog.
व्यास उवाच
Yoga requires uprooting five inner obstacles—desire, anger, greed, fear, and sleep/dreaming. Anger is mastered through śama (calm restraint of mind), desire through saṅkalpa-tyāga (dropping craving-driven intentions), and sleep is overcome by cultivating sattva (clarity and balance).
In the didactic discourse of Śānti Parva, Vyāsa instructs on inner discipline: he lists specific psychological faults recognized by the wise in yogic practice and prescribes concrete methods to conquer them, emphasizing sattva as the basis for vigilance and self-mastery.