ब्राह्मणस्य पूर्वतरा वृत्तिः — The Earlier Ideal Conduct of a Brahmana
River-of-Saṃsāra Metaphor
कि कत्थसे मां कि च त्वं कालेन निरपत्रप: । इन्द्र! हम कैसे हैं
kiṁ katthase māṁ kiṁ ca tvaṁ kālena nirapatrapaḥ | indra! vayaṁ kīdṛśāḥ sma iti tvam eva suṣṭhu jānāsi | vāsava! ahaṁ tvāṁ bhṛśaṁ jānāmi; tathāpi tvaṁ lajjāṁ tilāñjaliṁ dattvā mama purato vṛthā ātmaślāghāṁ kim iti karoṣi | vastutaḥ kāla eva etat sarvaṁ kārayati |
Wika ni Bhishma: “Bakit ka nagyayabang sa harap ko, at bakit ikaw—walang hiya sa ilalim ng pag-uudyok ng Panahon—ay nagsasalita nang ganyan? O Indra, batid mong mabuti kung anong uri ng mga tao kami. O Vasava, kilalang-kilala rin kita; gayunman, itinatapon mo ang pagkamahinhin at nagpapapuri sa sarili nang walang saysay sa aking harapan. Sa katotohanan, ang Panahon lamang ang nagpapangyari ng lahat ng ito.”
भीष्म उवाच
Pride and self-glorification are ethically hollow; one should retain modesty and recognize that outcomes are often driven by Kāla (Time/fate), not merely personal prowess.
Bhishma rebukes Indra for boasting. He reminds Indra that both know each other’s true nature and that Indra’s shameless self-praise is pointless, because the larger force of Time is what is bringing events to pass.