Ajagara-vrata (The ‘Python’ Discipline): Prahrāda Questions a Wandering Sage
तत्पश्चात् उन सुन्दर एवं महामूल्यवान् रत्नोंद्वारा पूजित हुए वे सभी उज्ज्वल वस्त्रधारी ब्राह्मण बड़े प्रसन्न हुए ।।
tatpaścāt sunda-ratnair mahāmūlyaiḥ pūjitāḥ te sarve śukla-vastra-dharā brāhmaṇāḥ praharṣam agaman | tataḥ tān rākṣasendraḥ dvijān āha punar vacaḥ | nānā-deśa-gatān rājann rākṣasān pratiṣidhya vai | “vipragaṇāḥ, adyaika-divasaṃ yuṣmākaṃ rākṣasebhyo na kvacid bhayaṃ bhaviṣyati; ataḥ pramodadhvaṃ, śīghraṃ ca svābhīṣṭa-sthānaṃ vrajata; mā vilambadhvam” iti |
Wika ni Bhishma: “Pagkaraan nito, ang mga Brahmana—nakasuot ng maningning na kasuotan—na pinarangalan ng magaganda at napakamahal na hiyas ay labis na nagalak. Pagkatapos, ang panginoon ng mga Rakshasa, matapos pigilan ang mga Rakshasang nagmula sa iba’t ibang lupain sa paggawa ng karahasan, ay muling nagsalita sa mga Brahmana: ‘O mga kagalang-galang na vipra! Sa araw na ito lamang, wala kayong dapat ikatakot saanman mula sa mga Rakshasa. Kaya magsaya kayo, at magtungo agad sa pook na inyong ninanais. Huwag mag-atubili.’”
भीष्म उवाच
Even those associated with violence are bound by dharma to restrain harm toward the innocent and toward guests; granting fearlessness (abhaya) and honoring Brahmins/guests is presented as an ethical duty of rulership and self-control.
After being honored with costly jewels, the Brahmins are pleased. The Rakshasa-king then orders the Rakshasas—who have gathered from many regions—to refrain from violence, and he assures the Brahmins of safety for the day, urging them to depart quickly to their chosen destination.