Ālasyadoṣa-nirdeśa (On the Fault of Negligence) — The Camel’s Long-Neck Exemplum
स हत्वा भक्षयित्वा च तमुष्टं जम्बुकस्तदा । विगते वातवर्षे तु निश्चक्राम गुहामुखात्,इस प्रकार ऊँटको मारकर खा जानेके पश्चात् जब आँधी और वर्षा बंद हो गयी, तब वह गीदड़ गुफाके मुहानेसे निकल गया
sa hatvā bhakṣayitvā ca tam uṣṭaṃ jambukas tadā | vigate vātavarṣe tu niścakrāma guhāmukhāt ||
Matapos patayin at kainin ang kamelyo, ang asong-gubat, nang humupa na ang hangin ng bagyo at ang ulan, ay lumabas mula sa bunganga ng yungib. Ipinapakita ng pangyayaring ito na ang marahas at mapanlinlang na pagkapit sa pagkakataon ay maaaring magbigay ng pansamantalang pagkaligtas, ngunit tahimik na nag-aanyaya ng pagninilay sa dharma—sa pag-iral na inuudyukan ng adharma at sa mga kahihinatnan nito.
उड्ड उवाच
The verse points to the pattern of adharma: predatory opportunism and deceit can bring short-term gain or escape, but the narrative context invites moral scrutiny of such conduct and its eventual repercussions.
After killing and eating the camel, the jackal waits inside; once the windstorm and rain stop, it emerges from the cave entrance.