अध्याय ६६: पुनर्द्यूत-प्रस्तावः
Proposal for a Renewed Dice Game
धृतराष्ट्रका पुत्र नरकके अत्यन्त भयंकर एवं कुटिल द्वारको नहीं देख रहा है। दुःशासनके साथ कौरवोंमेंसे बहुत-से लोग दुर्योधनकी इस चद्यूतक्रीड़ामें उसके साथी बन गये ।।
majjanty alābūni śilāḥ plavante muhyanti nāvo 'mbhasi śaśvad eva | mūḍho rājā dhṛtarāṣṭrasya putro na me vācaḥ pathyarūpāḥ śṛṇoti ||
Dumaraing si Vidura na tila nabaligtad ang kaayusang moral: lumulubog ang mga upo, lumulutang ang mga bato, at naliligaw ang mga bangka sa tubig. Gayon din, ang hangal na anak ni Dhṛtarāṣṭra—si Haring Duryodhana—ay hindi makinig sa payong mabuti at mapagkalinga ni Vidura. Ipinapakita ng taludtod ang trahedyang etikal ng pinunong tumatanggi sa mabuting payo at yumayakap sa baluktot at nakapanghihilakbot na landas, lalo na sa gitna ng sugalang dadu at pakikiisa ng mga Kaurava.
विदुर उवाच
A ruler’s refusal to heed wholesome counsel is a sign of delusion and leads to ethical collapse; when adharma dominates, it feels as though the natural order itself has been reversed.
Vidura is warning and grieving that Duryodhana, Dhṛtarāṣṭra’s son, is not receptive to beneficial advice—especially amid the Kauravas’ crooked course connected with the dice-game—so even clear moral guidance fails to restrain him.