अभिमन्यु–अलम्बुसयुद्धम् / The Duel of Abhimanyu and Alambusa
with Arjuna’s approach to Bhīṣma
त॑ प्रत्यविध्यद् दशभिर्थीमसेन: शिलीमुखै: । त्वरमाणो महेष्वास: सब्ये पाश्वे महाबल:,तब महाबली महाधनुर्धर भीमसेनने भी बड़ी उतावलीके साथ द्रोणाचार्यकी बायीं पसलीमें दस बाण मारकर उन्हें घायल कर दिया
taṁ pratyavidhyad daśabhir bhīmasenaḥ śilīmukhaiḥ | tvaramāṇo maheṣvāsaḥ savye pārśve mahābalaḥ ||
Sinabi ni Sañjaya: Noon, si Bhīmasena—makapangyarihan at mabilis kumilos, isang dakilang mamamana na may sukdulang lakas—ay gumanti at tinamaan siya ng sampung matutulis na palaso, tumusok sa kaniyang kaliwang tagiliran. Sa madilim na etika ng digmaan, isinasalaysay ito bilang isang mabagsik na ganting-salakay—ang tapang at pagmamadali ang nagtulak sa gawa ng mandirigma sa gitna ng walang tigil na karahasan sa Kurukṣetra.
संजय उवाच
The verse highlights the battlefield ethic of immediate counteraction within kṣatriya-dharma: courage, speed, and martial skill are praised, while the narrative also implicitly underscores the tragic inevitability of harm once war is embraced.
Sañjaya reports that Bhīma, acting quickly, shoots ten śilīmukha arrows at Droṇa, piercing him on the left side—an intense exchange in the Kurukṣetra combat sequence.