पुन: पुन: समाश्चस्य प्रायुध्यत मदोत्कट: । अर्जुनस्तु रणे राजन् योधयन् संव्यराजत
punaḥ punaḥ samāśvasya prāyudhyata madotkaṭaḥ | arjunastu raṇe rājan yodhayan saṁvyarājata ||
Wika ni Sañjaya: Paulit-ulit, matapos muling magpakatatag, ang iyong anak na si Duḥśāsana—mabangis sa pagkalasing ng pagmamataas—ay sumugod muli sa digmaan na may panibagong lakas, kahit na siya’y naitaboy. Ngunit si Arjuna, O Hari, habang nakikipaglaban sa larangang iyon, ay nagningning nang lantad, ipinakikita ang husay at katatagan sa gitna ng karahasan ng digmaan.
संजय उवाच
The verse contrasts reckless, pride-driven aggression with disciplined excellence in action: repeated return to battle can arise from mere arrogance (mada), while true radiance in war comes from steadiness, skill, and purposeful conduct.
Sañjaya reports to Dhṛtarāṣṭra that Duḥśāsana, though checked, repeatedly regains courage and re-enters the fight with force, while Arjuna stands out on the battlefield, fighting brilliantly and commanding the scene.