ज्येष्ठ-कनिष्ठ-धर्मः — Duties of Elders and Juniors
Anuśāsana-parva 108
नक्षत्रे न च कुर्वीत यस्मिन् जातो भवेन्नर: । न प्रोष्ठपदयो: कार्य तथाग्नेये च भारत
nakṣatre na ca kurvīta yasmin jāto bhaven naraḥ | na proṣṭhapadayoḥ kārya tathāgneye ca bhārata bhārata |
Wika ni Bhīṣma: “Hindi dapat isagawa ng tao ang ritwal sa nakṣatra kung saan siya ipinanganak. Ni hindi rin ito dapat gawin sa dalawang Proṣṭhapadā (Bhādrapadā), at gayundin sa Agneya na nakṣatra (Kṛttikā), O Bhārata. Itinatakda ng aral na ito na ang tamang pagpili ng panahon ay bahagi ng dharma: kahit ang mga handog sa mga ninuno, bagaman marangal at mapagpala, ay dapat isagawa ayon sa mga bituing itinakdang mapalad o di-mapalad.”
भीष्म उवाच
Ritual merit depends not only on intention but also on correct observance; certain nakṣatras—one’s own birth-star, the two Proṣṭhapadās, and Kṛttikā—are prescribed as unsuitable times for performing such rites (especially ancestral offerings).
In the Anuśāsana Parva’s instruction section, Bhīṣma continues advising Yudhiṣṭhira on dharma, giving specific calendrical rules about when particular religious rites should or should not be performed.