अध्याय १८४ — भैक्षविभागः, शयनविधानम्, धृष्टद्युम्नस्य निवेदनम्
Alms Distribution, Night Lodging, and Dhṛṣṭadyumna’s Report
रड्न्रमध्ये गतस्तत्र मेघगम्भीरया गिरा । वाक्यमुच्चैर्जगादेदं शलक्ष्णमर्थवदुत्तमम्,महाराज! बाजोंकी आवाज बंद हो जानेपर जब स्वयंवरसभामें सन्नाटा छा गया, तब विधिके अनुसार धृष्टद्युम्न द्रौयदीको (साथ) लेकर रंगमण्डपके बीचमें खड़ा हो मेघ और दुन्दुभिके समान स्वर तथा मेघ-गर्जनकी-सी गम्भीर वाणीमें यह अर्थयुक्त उत्तम एवं मधुर वचन बोला--
raṅgamadhye gataḥ tatra meghagambhīrayā girā | vākyam uccair jagāda idaṃ ślakṣṇam arthavad uttamam, mahārāja |
Sinabi ni Vaiśampāyana: Nang humupa ang kaguluhan ng mga tinig sa bulwagan ng svayaṃvara at bumaba ang katahimikan, si Dhṛṣṭadyumna—na kumikilos ayon sa itinakdang ritwal—ay tumindig sa gitna ng arena kasama si Draupadī at naghayag nang malakas, O Hari, sa tinig na malalim na parang ulap at umaalingawngaw na parang tambol, ng isang pahayag na pino, makahulugan, at marangal. Ipinakikita ng tagpong ito ang paglipat mula sa paligsahang hayagan tungo sa legal at ritwal na pagpapatibay: ang pag-aasawa at paghahari ay dapat patunayan sa dharma at wastong pamamaraan, hindi sa dahas o sigawan.
वैशम्पायन उवाच
Legitimate social transitions—especially marriage and the recognition of a victor—are to be affirmed through dharmic procedure and public, orderly proclamation. The verse highlights the ethical value of restraint (silence after clamor) and the authority of speech grounded in rite.
After the commotion in the svayaṃvara hall dies down, Dhṛṣṭadyumna stands at the center with Draupadī and formally announces the outcome in a deep, resonant voice, preparing the assembly for the next decisive statement about the marriage.