अध्याय ८२ — केशवप्रयाणे निमित्तदर्शनम्
Omens and Reception During Keśava’s Departure
(एवमुक्ता: केशवेन मुनय: संशितव्रता: । नारदप्रमुखा: सर्वे प्रत्यनन्दन्त केशवम् ।।
evaṁuktāḥ keśavena munayaḥ saṁśitavratāḥ | nāradapramukhāḥ sarve pratyanandanta keśavam || adhaḥśirāḥ sarpamālī maharṣiḥ sa hi devalaḥ | arvāvasuḥ sujānuś ca maitreyaḥ śunako balī || bako dālbyaḥ sthūlaśirāḥ kṛṣṇadvaipāyanas tathā | āyodadhauṁyo dhauṁyaś ca aṇīmāṇḍavyakauśikau || dāmoṣṇīṣas triṣavaṇaḥ parṇādo ghaṭajānukaḥ | maujjāyano vāyubhakṣaḥ pārāśaryo ’tha śālikaḥ || śīlavān aśanirdhātā śūnyapālo ’kṛtavraṇaḥ | śvetaketuḥ kaholaś ca rāmaś caiva mahātapāḥ || tam abravīj jāmadagnya upetya madhusūdanam | pariṣvajya ca govindaṁ surāsurapateḥ sakhā ||
ครั้นเคศวะตรัสดังนั้น เหล่ามุนีผู้ทรงวัตรอันมั่นคง—มีนารทเป็นประมุข—ต่างยินดีและสรรเสริญเคศวะ ณ ที่นั้นมี อธัศิรา สรรพมาลี มหาฤๅษีเทวละ อรวาวสุ สุชานุ ไมเตรยะ ศุนกะ พลี พกะบุตรแห่งดาลภะ สถูลศิรัส และกฤษณทไวปายนะ (วยาส) อีกทั้ง อาโยทเธาหมยะ เธาหมยะ อณีมานฑวยะ เกาศิกะ ดาโมษณีษ ตริษวณะ ปรฺณาทะ ฆฏชานุคะ เมาชชายะนะ วายุภักษะ ปาราศรยะ ศาลิกะ ศีลวาน อศนิ ธาตา ศูนยปาล อกฤตวรณะ เศวตกেতุ กโหละ และรามผู้ทรงตบะยิ่ง (ปรศุราม) แล้วชามทัคนยะปรศุราม—สหายแห่งจอมแห่งเทวะและอสูร—เข้าไปหามธุสูทนะ โอบกอดโควินทะแล้วจึงกล่าวถ้อยคำ
वैशम्पायन उवाच
The passage highlights how dharmic counsel gains weight when affirmed by those committed to truth and austerity. The sages’ approval functions as a moral endorsement: right action in a crisis should be guided by disciplined wisdom, not mere power or anger.
After Kṛṣṇa speaks, a gathering of renowned sages—led by Nārada—expresses joy and praises him. The text then enumerates many sages present. Finally, Paraśurāma (Jāmadagnya) approaches Kṛṣṇa, embraces him, and begins to speak.