Udyoga-parva Adhyāya 123 — Bhīṣma–Droṇa–Vidura Upadeśa to Duryodhana
Keśava-vākya aftermath
“राजन! जो उत्तम व्यवहार करनेवाले सत्पुरुषोंक साथ असद्व्यवहार करता है, वह कुल्हाड़ीसे जंगलकी भाँति उस दुर्व्यवहारसे अपने-आपको ही काटता है ।।
rājan! yo uttama-vyavahāra-karaṇeṣu satpuruṣeṣu sārdham asad-vyavahāraṃ karoti, sa vanaṃ kuṭhāreṇeva tena durvyavahāreṇa svayam ātmānam eva chinatti. na tasya hi matiṃ chindyād yasya necchet parābhavam | avicchinna-mater asya kalyāṇe dhīyate matiḥ | ātmavān nāvamanyeta triṣu lokeṣu bhārata |
వైశంపాయనుడు పలికెను—ఓ రాజా! సద్ఆచారముగల సత్పురుషుల పట్ల దుర్వ్యవహారం చేసే వాడు, ఆ దుర్వ్యవహారముచేతనే తనను తానే నరికివేసుకొనును—గొడ్డలితో అడవిని నరికినట్లు. ఎవరి పరాభవం నీవు కోరనివో, వారి బుద్ధిని ఛేదించకుము; బుద్ధి అఖండంగా ఉన్నవాడి మనస్సు కల్యాణకరమైన కార్యాలలో నిలుచును. ఓ భారతా! ఆత్మనిగ్రహముగల వాడు మూడు లోకాలలో ఎవ్వరినీ తృణీకరించకూడదు—అయితే మహనీయ పాండవులను అవమానించడం ఎట్లా?
वैशम्पायन उवाच
Misconduct toward the virtuous rebounds upon oneself: it destroys one’s own welfare. Therefore, preserve sound judgment, cultivate self-control, and avoid contempt for anyone—especially for noble persons like the Pāṇḍavas.
In Udyoga Parva’s counsel-filled context before the great war, Vaiśaṃpāyana narrates a moral warning to the king: insulting or undermining good people is self-destructive, and a wise ruler should refrain from disparaging anyone, with particular emphasis on not slighting the Pāṇḍavas.