ब्राह्मणस्य पूर्वतरा वृत्तिः — The Earlier Ideal Conduct of a Brahmana
River-of-Saṃsāra Metaphor
कि कत्थसे मां कि च त्वं कालेन निरपत्रप: । इन्द्र! हम कैसे हैं
kiṁ katthase māṁ kiṁ ca tvaṁ kālena nirapatrapaḥ | indra! vayaṁ kīdṛśāḥ sma iti tvam eva suṣṭhu jānāsi | vāsava! ahaṁ tvāṁ bhṛśaṁ jānāmi; tathāpi tvaṁ lajjāṁ tilāñjaliṁ dattvā mama purato vṛthā ātmaślāghāṁ kim iti karoṣi | vastutaḥ kāla eva etat sarvaṁ kārayati |
భీష్ముడు అన్నాడు—నన్ను చూచి నీవెందుకు గొప్పలు చెప్పుకుంటున్నావు? కాలబలానికి లోబడి నిర్లజ్జగా ఎందుకు ఇలా పలుకుతున్నావు? ఓ ఇంద్రా, మేమెట్లాంటి వారమో నీకు బాగా తెలుసు. ఓ వాసవా, నేనూ నిన్ను పూర్తిగా తెలుసుకున్నాను; అయినా నీవు లజ్జను విడిచి నా సమక్షంలో వ్యర్థమైన ఆత్మస్తుతి చేస్తున్నావు. నిజానికి ఇవన్నీ కాలమే చేయిస్తున్నది.
भीष्म उवाच
Pride and self-glorification are ethically hollow; one should retain modesty and recognize that outcomes are often driven by Kāla (Time/fate), not merely personal prowess.
Bhishma rebukes Indra for boasting. He reminds Indra that both know each other’s true nature and that Indra’s shameless self-praise is pointless, because the larger force of Time is what is bringing events to pass.