उनके मनमें दुष्टता भरी थी। वे सियारके पास मित्रभावसे आते और उसे समझा- बुझाकर प्रसन्न करके अपने ही समान दोषके पथपर चलानेकी चेष्टा करते थे ।। अन्यथा शक पूर्व परद्रव्याभिहारिण: । अशक्ता: किजि | द्रव्यं गोमायुयन्त्रिता:,उसके आनेके पहले वे और ही प्रकारसे रहा करते थे। दूसरोंका धन हड़प लिया करते थे, परंतु अब वैसा नहीं कर सकते थे। सियारने उन सबपर ऐसी कड़ी पाबंदी लगा दी थी कि वे किसीकी कोई भी वस्तु लेनेमें असमर्थ हो गये थे
teṣāṁ manasi duṣṭatā pūrṇā āsīt | te gomāyuṁ prati mitrabhāvena samāgacchanti sma, taṁ samyak bodhayitvā prasādayitvā ca svadoṣamārge svavat pravartayituṁ ceṣṭante sma || pūrvaṁ tu te paradravyābhihāriṇaḥ āsan | idānīṁ tu tathā kartum aśaktāḥ | gomāyunā teṣāṁ sarveṣāṁ prati dṛḍhaniyamo nidhāpitah, tena te kasyacid api vastuno grahaṇe’pi samarthā na babhūvuḥ ||
వారి హృదయాల్లో దుష్టత నిండింది. వారు నక్క వద్దకు మిత్రభావంతో వచ్చి, మాటలతో ఒప్పించి సంతోషపెట్టి, తమలాగే దోషమార్గంలో నడిచేలా ప్రయత్నించారు. ముందుగా వారు ఇతరుల ధనాన్ని దోచుకునేవారు; కానీ ఇప్పుడు అలా చేయలేకపోయారు. నక్క వారిపై అంత కఠిన నియంత్రణ విధించింది గనుక, ఎవరిదైనా చిన్న వస్తువుకూడా తీసుకోలేని స్థితికి చేరారు.
शार्टूल उवाच
Those driven by malice often disguise themselves as friends to recruit others into wrongdoing; true ethical strength is shown by restraint (niyama) that prevents harm to others, especially the taking of another’s property.
A group of formerly thieving characters approach the jackal in a friendly manner, trying to persuade him to join their corrupt ways; however, the jackal has already enforced strict discipline, making them unable to steal as they once did.