आर्य! दुःशासनने भी उसकी बायीं भुजाको बींध डाला। भारत! सुनहरे पंख और झुकी हुई गाँठवाले भल्लसे घायल हुए अमर्षशील धृष्टद्युम्नने अत्यन्त कुपित हो दुःशासनपर एक भयंकर बाण चलाया ।। आपततन्तं महावेगं धृष्टद्युम्नसमीरितम् । शरैश्निच्छेद पुत्रस्ते त्रिभिरेव विशाम्पते,प्रजानाथ! धृष्टद्युम्मके चलाये हुए उस भयंकर वेगशाली बाणको अपनी ओर आते देख आपके पुत्रने तीन ही बाणोंद्वारा उसे काट डाला
sañjaya uvāca | ārya! duḥśāsanena bhīmasya bāyūṃ bhujāṃ viddhā | bhārata! suvarṇapakṣa-jhukanāla-bhallaiḥ kṣataḥ amarṣaśīlo dhṛṣṭadyumnaḥ atyantaṃ kupito duḥśāsanaṃ prati ekaṃ bhayaṅkaraṃ bāṇaṃ mumoca || āpatantaṃ mahāvegaṃ dhṛṣṭadyumna-samīritam | śaraiś ciccheda putras te tribhir eva viśāṃpate || prajānātha! dhṛṣṭadyumnena kṣiptaṃ taṃ bhayaṅkara-vegaśālinaṃ bāṇam āgacchantaṃ dṛṣṭvā tava putraḥ tribhiḥ śaraiḥ eva taṃ chittvā nyapātayat ||
హే ఆర్యా, దుశ్శాసనుడు కూడా అతని ఎడమ భుజాన్ని గుచ్చెను. హే భారతా, బంగారు రెక్కలు మరియు వంగిన సంధి గల భల్లబాణంతో గాయపడిన, అవమానాన్ని సహించలేని ధృష్టద్యుమ్నుడు తీవ్రకోపంతో దుశ్శాసనునిపై ఒక భయంకర బాణాన్ని విడిచెను. కాని, ప్రజానాథా, ధృష్టద్యుమ్నుడు ప్రయోగించిన ఆ మహావేగ బాణం తనవైపు దూసుకొస్తున్నదని చూసి, మీ కుమారుడు కేవలం మూడు బాణాలతోనే దానిని నరికివేశాడు.
संजय उवाच
The verse highlights how anger (amarṣa) fuels escalation in conflict, while disciplined vigilance and skill can restrain immediate harm. In the ethical frame of the Mahābhārata, even rightful retaliation in war carries the danger of being driven by rage rather than measured duty.
Duḥśāsana strikes Bhīma’s left arm. Dhṛṣṭadyumna, already wounded by bhalla arrows, becomes furious and shoots a terrifying, high‑speed arrow at Duḥśāsana. Seeing it coming, Dhṛtarāṣṭra’s son (Duryodhana) intercepts and cuts that arrow down with three arrows.