Parīkṣit’s Questions and the Prelude to Kṛṣṇa’s Advent
Earth’s Burden, Viṣṇu’s Order, and Kaṁsa’s Fear
पितामहा मे समरेऽमरञ्जयै-र्देवव्रताद्यातिरथैस्तिमिङ्गिलै: । दूरत्ययं कौरवसैन्यसागरंकृत्वातरन् वत्सपदं स्म यत्प्लवा: ॥ ५ ॥ द्रौण्यस्त्रविप्लुष्टमिदं मदङ्गंसन्तानबीजं कुरुपाण्डवानाम् । जुगोप कुक्षिं गत आत्तचक्रोमातुश्च मे य: शरणं गताया: ॥ ६ ॥ वीर्याणि तस्याखिलदेहभाजा-मन्तर्बहि: पूरुषकालरूपै: । प्रयच्छतो मृत्युमुतामृतं चमायामनुष्यस्य वदस्व विद्वन् ॥ ७ ॥
pitāmahā me samare ’marañjayair devavratādyātirathais timiṅgilaiḥ duratyayaṁ kaurava-sainya-sāgaraṁ kṛtvātaran vatsa-padaṁ sma yat-plavāḥ
కృష్ణుని పదపద్మాల నౌకను ఆశ్రయించి నా పితామహుడు అర్జునుడు మొదలైనవారు, భీష్మదేవుడి వంటి మహామత్స్యసమాన సేనాధిపతులు ఉన్న ఆ దుర్గమమైన కౌరవసైన్యసముద్రాన్ని వత్సపదంలా సులభంగా దాటారు. నా తల్లి శరణు పొందినందున, సుదర్శనచక్రధారి ప్రభువు గర్భంలో ప్రవేశించి అశ్వత్థామ అగ్న్యస్త్రంతో దగ్ధమయ్యే స్థితిలో ఉన్న నా దేహాన్ని—కురు-పాండవ వంశపు చివరి బీజాన్ని—రక్షించాడు. అదే మాయామనుష్యుడైన శ్రీకృష్ణుడు కాలరూపంగా అంతర్భాగంలోనూ బాహ్యంగానూ నిలిచి, ఎవరికో క్రూరమరణంగా, ఎవరికో అమృతమయ విముక్తిగా ఫలితాన్ని ప్రసాదిస్తాడు; ఓ విద్వన్, ఆయన దివ్యవీర్యాలను వివరించండి।
As stated in Śrīmad-Bhāgavatam (10.14.58) :
This verse recalls how Arjuna crossed the “ocean” of the Kaurava forces as easily as a calf’s footprint, implying that Krishna’s grace makes the impossible possible for His devotee.
Parikshit is establishing Krishna’s proven guardianship of his lineage—remembering the Kurukshetra context and the formidable opponents whom Arjuna faced.
When one takes sincere shelter of God through devotion and right action, overwhelming obstacles can become manageable through inner strength, guidance, and grace.