युद्धकाण्डे एकोनषष्टितमः सर्गः
Rāvaṇa’s Assault on Nīla and Lakṣmaṇa; Hanumān Bears Rāma
सबाणजालान्यथतानितानिमोघानिपश्यंस्त्रिदशारिराजः ।विसिस्मियेलक्ष्मणलाघवेनपुनश्चबाणान्निशितान्मुमोच ।।6.59.102।।
sa bāṇajālāny atha tāni tāni moghāni paśyaṃs tridaśārirājaḥ | visismiye lakṣmaṇalāghavena punaś ca bāṇān niśitān mumoca ||6.59.102||
स बाणजालानि यथा तथा तानि मोघानि पश्यन् त्रिदशारिराजः । विसिस्मिये लक्ष्मणलाघवेन पुनश्च बाणान् निशितान् मुमोच ॥
Ravana, the enemy of gods seeing all his streams of arrows ineffective, was astonished at Lakshmana's skill, and let go sharp arrows again and again.
Reality (satya) asserts itself: skill and disciplined effort make attacks ineffective; Dharma favors sustained excellence over mere aggression.
Rāvaṇa’s volleys fail against Lakṣmaṇa’s defense; astonished, he nevertheless renews his assault.
Lakṣmaṇa’s lāghava—swift precision and controlled technique.