Daśagrīva-boonāvaraṇa, Viṣṇv-avatāra-niyoga, Vānara-sahāya-janana, Mantharā-nirmāṇa
मान्यमानयिता जन्म कुले महति विन्दति । व्यसनैर्न तु संयोगं प्राप्रोति विजितेन्द्रिय:
vaiśampāyana uvāca | mānyamānayitā janma kule mahati vindati | vyasanair na tu saṃyogaṃ prāpnoti vijitendriyaḥ | (vindate sukham atyantam iha loke paratra ca) |
वैशम्पायन उवाच— मान्यमानयिता जन्म कुले महति विन्दति । व्यसनैर्न तु संयोगं प्राप्नोति विजितेन्द्रियः । विन्दते सुखमत्यन्तमिह लोके परत्र च ॥
वैशम्पायन उवाच
Honouring the honourable and practicing sense-control are presented as dharmic causes that lead to noble birth and freedom from ruinous vices, culminating in well-being both here and hereafter.
In Vaiśampāyana’s ongoing narration, a general ethical maxim is stated: respect for worthy persons and mastery over the senses protect one from destructive entanglements and yield lasting happiness.