जापक–इक्ष्वाकु–सत्यविवादः
The Jāpaka, Ikṣvāku, and the Dispute on Truth and Merit
वानप्रस्थानां च द्रव्योपस्कार इति प्रायशः खल्वेते साधव: साधुपथ्यौदना: स्वाध्यायप्रसड्धिन-स्तीर्थाभिगमनदेशदर्शनार्थ. पृथिवीं पर्यटन्ति । तेषां प्रत्युत्थानाभिगमनाभिवादनानसूयवाक्प्रदानसुखश- क्त्यासनसुखशयनाभ्यवहारसत्क्रिया चेति
Bharadvāja uvāca: vānaprasthānāṃ ca dravyopaskāra iti prāyaśaḥ khalv ete sādhavaḥ sādhupathyau-danāḥ svādhyāya-prasaktinas tīrthābhigamana-deśa-darśanārthaṃ pṛthivīṃ paryaṭanti. teṣāṃ pratyutthānābhigamanābhivādanān asūyā-vāk-pradāna-sukha-śakty-āsana-sukha-śayana-abhyavahāra-satkriyā ceti.
भारद्वाज उवाच—वानप्रस्थानां द्रव्योपस्कारसञ्चयो न प्रायः पन्थाः। ते साधवः शुद्धहितकरान्नमात्राभिलाषिणः स्वाध्यायार्थं तीर्थाभिगमनार्थं देशदर्शनार्थं च सर्वां पृथिवीं पर्यटन्ति। ते गृहं समायान्ति चेत् गृहस्थः प्रत्युत्थायाभिगम्याभिवाद्य, अनसूयया प्रियवाक्यैः सम्भाष्य, यथाशक्ति सुखासनं सुखशय्यां च दत्त्वा, यथोचितं भोजनं प्रदाय, पूर्णं सत्कारं कुर्यात्। एष एव तेषां श्रेष्ठपुरुषाणां प्रति गृहस्थस्य धर्मः।
भरद्वाज उवाच
Forest-dwellers (vānaprasthas) should not be oriented toward accumulating possessions; householders, in turn, must honour them through respectful reception, non-critical speech, and practical hospitality—seat, lodging, and food—according to their means.
Bharadvāja describes the typical conduct of vānaprasthas—wandering for study and pilgrimage—and then prescribes how a householder should behave when such renunciant travelers arrive: rise, greet, salute, speak kindly, and provide appropriate comforts and meals.