प्रजाविसर्ग-तत्त्वनिर्णयः | Cosmogony of Elemental Emergence
Bharadvāja–Bhṛgu Dialogue
पुत्र बवाच धीर: किंस्वित् तात कुर्यात् प्रजानन् क्षिप्रं ह्मायुर्श्श्यते मानवानाम् । पितस्तदाचक्ष्व यथार्थयोगं ममानुपूर्व्या येन धर्म चरेयम्
putra uvāca dhīraḥ: kiṃsvit tāta kuryāt prajānann kṣipraṃ hy āyuḥ kṣīyate mānavānām | pitas tad ācakṣva yathārtha-yogaṃ mamānupūrvyā yena dharmaṃ careyam ||
पुत्र उवाच—तात, मनुष्याणामायुर्हि क्षिप्रं क्षीयते; एतज्ज्ञात्वा धीरः किमाचरेत्? पितः, यथार्थं योगं ममानुपूर्व्या ब्रूहि, येनाहं धर्मं चरेयम्।
भीष्म उवाच
Awareness of life’s brevity should lead a wise person to seek a true, practical discipline for living dharmically; the verse frames dharma as something to be learned methodically and practiced deliberately.
A son respectfully questions his father, asking for step-by-step instruction on the correct means to practice dharma, motivated by the realization that human lifespan passes quickly.