Kṛpa’s Archery Display; Śikhaṇḍin Checked; Suketu Slain; Dhṛṣṭadyumna–Kṛtavarmā Clash (कृपशौर्य–पार्षतहार्दिक्ययुद्धम्)
संजय उवाच इति कर्णस्य वाक्यान्ते शल्य: प्राहोत्तरं वच: । चुकोपयिषुरत्यर्थ कर्ण मद्रेश्वर: पुन:,संजय कहते हैं--राजन्! कर्णकी यह बात समाप्त होते ही मद्रराज शल्य उसे अत्यन्त कुपित करनेकी इच्छासे पुनः इस प्रकार उत्तर देने लगे--
sañjaya uvāca iti karṇasya vākyānte śalyaḥ prāhottaraṃ vacaḥ | cukopayiṣur atyarthaṃ karṇa madrēśvaraḥ punaḥ ||
सञ्जय उवाच— इति कर्णस्य वाक्यान्ते शल्यः प्राहोत्तरं वचः । चुकोपयिषुरत्यर्थं कर्णं मद्रेश्वरः पुनः ॥
संजय उवाच
Speech in a dharmic setting carries responsibility: words can guide, heal, or deliberately inflame. This verse highlights the ethical fault-line between truthful counsel and manipulative provocation, especially dangerous in war where anger can eclipse judgment.
After Karna finishes speaking, Shalya responds. The narrator notes Shalya’s intention: he wants to anger Karna greatly again, and therefore begins his reply in a way meant to provoke.