Bhīṣma’s Stuti of Keśava and Counsel on Nara–Nārāyaṇa (भीष्म-स्तवः; नरनारायण-प्रसङ्गः)
सूपस्करं सोत्तरबन्धुरेष॑ यत्तं यदूनामृषभेण संख्ये । कपिध्वजं प्रेक्ष्य विषेदुराजौ सहैव पुत्रैस्तव कौरवेया:,रुक्मदण्डां महाशक्तिं प्रेषितां सौमदत्तिना । शितेनोरगसंकाशां पत्रिणापजहार ताम् फिर भूरिश्रवाकी चलायी हुई स्वर्णदण्डविभूषित सर्पसदृश महाशक्तिको तीखे बाणसे छिन्न-भिन्न कर डाला
sa-upaskaraṁ sa-uttarabandhur eṣa yat taṁ yadūnām ṛṣabheṇa saṅkhye | kapidhvajaṁ prekṣya viṣedur ājau sahaiva putrais tava kauraveyāḥ || rukmadaṇḍāṁ mahāśaktiṁ preṣitāṁ saumadattinā | śitenoragasaṅkāśāṁ patriṇāpajahar tām ||
सञ्जय उवाच—सूपस्करं सोत्तरबन्धुरेष यत्तं यदूनामृषभेण संख्ये। कपिध्वजं प्रेक्ष्य विषेदुराजौ सहैव पुत्रैस्तव कौरवेयाः॥ रुक्मदण्डां महाशक्तिं प्रेषितां सौमदत्तिना। शितेनोरगसंकाशां पत्रिणापजहार ताम्॥
संजय उवाच
The verse highlights how morale and perception shape outcomes in war: the sight of formidable leaders (Kṛṣṇa with Balarāma, and Arjuna as Kapidhvaja) can unsettle opponents, while disciplined skill and presence of mind can neutralize even a deadly weapon—an ethical reminder that power must be guided by steadiness and responsibility in kṣatriya-duty.
Sañjaya reports that the Kauravas become disheartened upon seeing Kṛṣṇa (with Balarāma) and Arjuna. Then Bhūriśravas (Saumadatti) hurls a great golden-shafted spear, which Arjuna strikes down and shatters with a sharp, feathered arrow.