भीमसेनस्य बहुमहारथसंयुगः
Bhīmasena’s Engagement with Multiple Mahārathas
गाड़ेयस्त्वब्रवीत् पार्थ धन्विश्रेष्ठमरिंदम । शत्रुदमन नरेश! उस समय शान्तनुकुमार गंगानन्दन भीष्मने धनुर्धरोंमें श्रेष्ठ कुन्तीपुत्र अर्जुनकी उस फुर्तीके लिये उनकी भूरि-भूरि प्रशंसा की और इस प्रकार कहा-- || ४८ || साधु साधु महाबाहो साधु कुन्तीसुतेति च,“महाबाहो! कुन्तीकुमार! बहुत अच्छा, बहुत अच्छा, तुम्हें साधुवाद।” ऐसा कहकर भीष्मने पुनः दूसरा सुन्दर धनुष लेकर समरांगणमें अर्जुनके रथकी ओर बाणोंकी वर्षा आरम्भ कर दी
sañjaya uvāca | gāḍeyaḥ tv abravīt pārtha dhanviśreṣṭham ariṃdama | śatrudamana nareśa! tasmin samaye śāntanukumāro gaṅgānandano bhīṣmo dhanurdharāṇāṃ śreṣṭhaṃ kuntīputram arjunam tasya tvaritāyāḥ bhūri-bhūri praśaśaṃsa, evaṃ ca uvāca— || 49 || sādhu sādhu mahābāho sādhu kuntīsuteti ca | “mahābāho! kuntīkumarā! bahu śobhanam, bahu śobhanam; tubhyaṃ sādhuvādaḥ” iti uktvā bhīṣmaḥ punaḥ anyat sundaraṃ dhanuḥ gṛhītvā samarāṅgaṇe arjunasya rathāya bāṇavarṣaṃ prārabdhavān |
गाङ्गेय उवाच— पार्थ धन्विश्रेष्ठ अरिंदम। साधु साधु महाबाहो साधु कुन्तीसुतेति च। इत्युक्त्वा स पुनः शुभ्रं धनुरादाय वीर्यवान्। समरे पार्थरथं प्रति शरवर्षं प्रावर्तयत्॥
संजय उवाच
The passage models kshatriya-dharma: excellence is recognized even in an enemy, and praise does not weaken one’s commitment to duty. Honor, fairness, and respect can coexist with fierce combat.
During the battle, Bhishma observes Arjuna’s swift skill, openly applauds him with repeated ‘sādhu’ and then immediately resumes the fight by taking another bow and raining arrows toward Arjuna’s chariot.