वृद्धैः काश्यपगौतमप्र भृतिभि र्भग्वड्धिरो5त्रयादिभि: शुक्रागस्त्यबृहस्पतिप्रभतिभिर्रह्यर्षिभि: सेवितम् । भारद्वाजमतमृचीकतनयै: प्राप्त वसिष्ठात् पुनः सावित्रीमधिगम्य शक्रवसुभि: कृत्स्ना जिता दानवा:
bhīṣma uvāca |
vṛddhaiḥ kāśyapa-gautama-bhṛgu-prabhṛtibhir bhagavadbhir atry-ādibhiḥ śukrāgastya-bṛhaspati-prabhṛtibhir brahmarṣibhiḥ sevitam | bhāradvāja-mataṁ ṛcīka-tanayaiḥ prāptaṁ vasiṣṭhāt punaḥ sāvitrīm adhigamya śakra-vasubhiḥ kṛtsnā jitā dānavāḥ ||
भीष्म उवाच—वृद्धैः काश्यपगौतमभृग्वङ्गिरोऽत्र्यादिभिः, तथा शुक्रागस्त्यबृहस्पतिप्रभृतिभिर्महर्षिभिः, एषा सावित्री (गायत्री) नित्यं सेविता। भारद्वाजेनास्य मन्त्रस्य सम्यगनुचिन्तनं कृतम्; ऋचीकतनयास्तु तस्मादेव तामवापुः। पुनश्च वसिष्ठात् सावित्रीं प्राप्य शक्रवसवः तस्याः प्रभावेन कृत्स्नान् दानवान् पराजिग्युः।
भीष्म उवाच
The verse teaches that spiritual power and moral protection arise from disciplined practice and legitimate transmission of sacred knowledge. The Savitri/Gayatri is portrayed as effective when approached through reverence, contemplation, and guru-to-disciple lineage, becoming a support for dharma and a means to subdue forces aligned with adharma.
Bhishma lists eminent ancient seers who constantly practiced the Savitri/Gayatri. He then traces a line of transmission and application: Bharadvaja contemplated it; the sons of Richika received it from him; and Indra with the Vasus, having obtained it from Vashishtha, used its potency to defeat the Danavas.