उपदेशदोषप्रसङ्गः (Upadeśa-doṣa-prasaṅgaḥ) — The Risk of Misapplied Counsel
एक दिन एक मुनि सत्संगकी दृष्टिसे उसके आश्रमपर पधारे। उस शूद्रने विधिवत् स्वागत-सत्कार करके ऋषिका पूजन किया और उन्हें संतुष्ट कर दिया ।।
eka dina ekaḥ muniḥ satsangadṛṣṭyā tasya āśramam upāgamat | sa śūdraḥ vidhivat svāgata-satkāraṃ kṛtvā ṛṣim apūjayat, taṃ ca santoṣayāmāsa || anukūlāṃ kathāṃ kṛtvā yathāgatam apṛcchat | ṛṣiḥ parama-tejasvī dharmātmā saṃśita-vrataḥ, bharata-bhūṣaṇa nara-śreṣṭha! tataḥ paścāt sa anukūla-vacanaiḥ tasya āgamanasya vṛttāntam apṛcchat | tataḥ sa kaṭhora-vrata-pālakaḥ parama-tejasvī dharmātmā ṛṣiḥ anekavāraṃ tasya śūdrasya āśramam tasya darśanārthaṃ punar upāgamat |
कदाचिदेकः मुनिः सत्सङ्गदर्शनार्थं तस्याश्रमं समुपागमत् । शूद्रेण विधिवत् स्वागतेन सत्कार्य ऋषिः सम्पूज्य समतोष्यत ॥ अनुकूलाः कथाः कृत्वा यथागतमपृच्छत् । ततः स परमतेजस्वी धर्मात्मा संशितव्रतः ऋषिः पुनः पुनस्तस्य शूद्रस्याश्रममागच्छत् तं द्रष्टुमेव ॥
भीष्म उवाच
True dharma is shown through proper hospitality, reverence, and gentle speech; such conduct attracts the wise and earns spiritual merit irrespective of one’s social designation.
A sage visits a Śūdra’s hermitage seeking holy company; the host welcomes and honors him correctly, asks courteously about his visit, and the pleased sage returns repeatedly to meet him.