देवतापितृप्रश्नः — Nārada at Badarīāśrama: the ultimate referent of daiva and pitṛ worship
इस मानव-शरीरमें रहनेवाले काम-क्रोध आदि भयंकर व्याप्र तुमपर चारों ओरसे आक्रमण कर रहे हैं, इसलिये पहलेसे ही तुम पुण्यसंचयके लिये प्रयत्न करो ।।
vyāsa uvāca | asmin mānava-śarīre nivasantau kāma-krodhādayo bhayaṅkarā vyāprāḥ sarvataḥ tvām ākrāmanti; tasmāt pūrvam eva puṇya-saṃcayāya yatnaṃ kuru || purā andhakāram ekaṃ tvam anupaśyasi; tvarasva vai | purā hiraṇmayān nagān nirīkṣase ’dri-mūrdhani | maraṇa-kāle prathamaṃ te ghoraṃ andhakāraṃ dṛśyate; tataḥ parvata-śikhare suvarṇa-vṛkṣāḥ dṛśyante | tad-āgamanāt pūrvam eva sva-kalyāṇāya śīghraṃ prayatnasva ||
Vyāsa disse: Neste corpo humano, forças terríveis como o desejo e a ira, que habitam no interior, assaltam-te por todos os lados. Por isso, esforça-te de antemão para acumular mérito. Em breve verás uma única escuridão que se alastra—apressa-te, pois. Em breve contemplarás árvores douradas no cume da montanha. Antes que esse tempo chegue, empenha-te depressa pelo teu próprio bem.
व्यास उवाच
Do not postpone ethical and spiritual effort: since desire and anger continually assault the embodied person, one should practice self-restraint and accumulate merit now—before the approach of death makes reform difficult.
Vyāsa admonishes the listener with a warning about mortality, describing ominous perceptions that arise near death (darkness, then visions like golden trees on a mountain-top) to urge immediate pursuit of one’s true welfare.